Mathildas Hundar

Vill börja med att tacka er alla för er omtänksamhet som ni uttryckt i skrift här på bloggen och på facebook. Sorgen att förlora sin hund, sin allra bästa vän den kan nog ingen annan förstå lika väl som en annan hundägare. Det går inte en dag som jag inte tänker på min bästa vän, kära lilla Cleo. Ibland är livet extra tufft, men jag glädjs åt de lyckliga minnen vi har. Minnena lever för alltid. Vi ska fira livet.

 

Just nu ligger all min fokus på de tre små liven som föddes i en valplåda i mitt kök för fem veckor och en dag sedan. Dem växer så det knakar och det är häftigt att följa utvecklingen. Nu är det tre små mini beardiesar där i valphagen. Det är ett par riktiga krutburkar de där små! Vill inte vara still längre än nödvändigt och den där valphagen är då för jäkla tråkig. Nu vill dem ut och utforska och upptäcka världen! Än så länge har dem fått utforska köket, en gräsplätt och mammas altan. Det får räcka tycker jag.

 

Det dyker upp ett par inlägg med bilder på de små under helgen.