Mathildas Hundar

När vi ändå är inne på ämnet hundkläder så tänkte jag ta upp vad jag vill förbättra med mina hundkläder.

Boots: Jag använder boots till mina hundar när det regnar ute och jag vill hålla dem torra och rena. Men även innan och under hundutställningar för att hålla deras vita tassar vita. Det funkar oftast toppen men det problemet som jag har och säkert även många andra har, det är att bootsen inte alltid sitter kvar.

Därför önskar jag att bootsen görs med kardborrband hela vägen runt och inte bara en liten bit. Så att man kan spänna fast så hårt som det behövs. Jag vill även att det ska finnas olika boots för fram och bak, så att bootsen i bak spänns fast över hasen. Bättre passform som göra att bootsen inte åker av lika lätt. Sen vill jag att dem ska vara högre! Jag som beardisägare vill att bootsen ska täcka allt benhår och inte bara det längst ner. Till sist det viktigaste: Dem ska vara hållbara! Eftersom att jag använder mina väldigt väl och använder dem under blöta skogspromenader och cykelträningar så spricker dem ofta och förlorar därmed dess funktion.

Regnoverall: Så fort det regnar ute så använder jag regntäcke på mina tre, för att förhindra att hela lägenheten luktar blöt hund och liknar mer eller mindre ett badhus efter våra dagliga promenader. De regntäcken som jag har är toppen! Men dem kan förbättras..

Det är nämligen så att jag vill ha hela hunden torr, inte bara vissa delar. För mig vore det toppen om regntäckena kunde täcka halsen så att dem sträcker sig upp mot huvudet. Det finns sådana täcken för hästar, så jag vill att det även ska finnas för hundar! Då slipper allt hår på bröstet och halsen bli blött. Jag skulle även önska att det fanns tiktäcken. De täcken som jag använder har nämligen ett stort hål på magen, anpassade för att hanhundar ska kunna kissa. Men tikarna behöver ju inte ha ett hål där, därför skulle jag vilja ha tiktäcken. Så att deras päls på magen inte blir blöt och lortig.

Det vore även bra med en fleeceoverall som uppfyller dessa krav.

Detta är min absoluta favoritbild! Farmarens Hallo Dollie "Dollie" vinner BIR i Högbo och jag tror att det syns att mamma blev riktigt, riktigt glad? ;)



Foto: Camilla Karlsson, Litbild

Ursprung och användningsområde:
Portugisisk vattenhund är en mycket gammal ras. Det finns tecken som tyder på att den kan dateras tillbaka till omkring 600-talet före Kristi födelse. Den portugisiska vattenhunden kan ha varit Romarrikets ”Lion Dog”. År 1297 skrev en munk om hur en sjöman blivit räddad ur hög sjö utanför en portugisisk by av en hund med svart, strävt, långt hår, klippt från sista revbenet och med en tofs på svansspetsen. Den beskrivningen illustrerar pälsen och klippningen av dagens vattenhund.

Rasen tros ursprungligen komma från inre Asien när den landade i Portugal, där togs dess vilja för vattenarbete tillvara och utvecklades av fiskarna. Den vaktade även sin husses båt och dess redskap och mottog samma betalning som en vuxen fiskare, dvs. fiskar. När det inte var fiskesäsong, gick hundarna tillsammans med fåren och livnärde sig främst på vilda kaniner.

Den portugisiska vattenhunden var tidigare en vanlig syn kring fiskebåtarna runtom den Portugisiska halvön. Numera finns de i störst antal på Algarvekusten. Tidigare hade varje fiskebåt en eller flera vattenhundar stolt stående i stäven, noggrant iakttagande när näten halades ombord. Antalet vattenhundar bestämdes av båtens storlek. Tålmodigt väntade hunden på att en fisk skulle försöka fly, då den utan kommando omedelbart dök i vattnet för att hämta tillbaka den flyende fisken. Dessa beundransvärda dykegenskaper användes även till att apportera trasiga linor och tappade redskap, ner till ett djup av 4 meter.

Även i Spanien användes dessa hundar i stort antal. Spanjorerna nyttjade hundarna till att föra meddelanden mellan båtarna, och från båt till land när den Spanska Armadan seglade i engelska vatten. Vattenhundens starka, musklade ben och skuldror, tillsammans med dess häpnadsväckande starka, piskliknande svans, gör det möjligt för den att simma avsevärda distanser. Sträckor på upp till 8 km i tempererat vatten är dokumenterade.

Utseende:

Vattenhundarna kan ha olika sorters päls, allt ifrån ganska lång, vågig och lätt glansig, till den krulliga varianten som har kortare, mer strävt hår, som bildar kompakta lockar. Pälsen får vara helt svart eller brun, eller dessa färger kombinerat med vitt. Även enstaka helvita exemplar finns.

Den traditionella klippningen, som också är den som gäller vid utställningar i Sverige och övriga FCI-anslutna länder, innebär att håret på nosen, bakdelen och större delen av svansen klipps mycket kort, övrig päls inkl den yttersta tredjedelen av svansen lämnas oklippt. Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när de användes som brukshundar i Portugal. Det finns en förklaring till varför de klipptes just så: bakdelen - för att ge hunden större rörelsefrihet vid simning, nosen - för att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker. Huvud och bål lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ samt för att fungera som flythjälp, frambenen lämnas oklippta, som skydd då hunden med egen kraft skulle kunna ta sig upp i båten. Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder.

Temperament:
En portugisisk vattenhund är ofta mycket tålmodig mot barn och andra djur, vilket gör den lämplig som familjehund. Den älskar att vara i händelsernas centrum. Där det är som mest livat, där finner du din vattenhund. Där barnen springer och ramlar över den, envisas den med att ligga kvar, med ett vakande öga över allt som sker. Ofta är hunden en pålitligt barnvakt, som inte låter småbarn lämna tomten utan en vuxens tillsyn. Den älskar att busa och är med på alla upptåg du kan hitta på. Vad som är ett måste för en hund av denna ras, är möjligheten till fritt springande i naturen flera gånger varje vecka.

Temperamentsmässigt ska en vattenhund vara godmodig och vänlig, oftast utan att vara överdrivet förtjust i främmande människor. Det är en utpräglad familjehund, som är oerhört lojal. Den uppfattas av rasentusiaster som mycket intelligent, då den snabbt kan genomskåda ditt och andras beteende.

En vattenhund ger sig normalt inte in i slagsmål med andra hundar utom när den är tvungen. Den ska undvika slagsmål så långt som det är möjligt, då flera hundar skulle kunna samarbeta på en liten båt. Blir den däremot attackerad, backar den inte utan slåss för att vinna. Man kan således känna sig trygg i sällskap med en vattenhund, då den inte skulle tillåta någon av familjens medlemmar att komma till skada.

Aktivering
Då rasen är aktiv och behöver mycket stimulans för att må bra är det viktigt med aktivering, både fysiskt och mentalt. För att hunden skall må bra behöver den ordentlig motion varje dag, och även en del hjärngymnastik. Hitta gärna på problem för hunden att lösa, lär den lite trick och konster och låt den leta efter saker, det uppskattar de flesta vattenhundar. Vattenhunden är en apporterande hund och den vill gärna bära föremål. Banna inte hunden när den hämtar vantar och skor för att bära, utan byt hellre ut mot ett föremål som den får bära. På sommaren är simning en idealisk form av träning för vattenhunden.

Övrigt:
1994 fick rasen sin första räddningshund, och vi kan ståta med Europa- och Världsvinnartitlar i utställningssammanhang. Internationellt finns det vattenhundar som arbetar som blindhundar, narkotikahundar, terapihundar samt servicehundar. Rasen har också viltspårschampions, både i Sverige och i vårt grannland Norge.

Vad man aldrig får glömma är rasens mångåriga historia. En vattenhund skulle kunna utföra sina uppgifter utan kommando och kan därför vara ganska egensinnig om den vill. Motivationen måste vara stor om den ska utföra sina arbetsuppgifter på ett, för oss, tillfredsställande sätt. Det medför att den inte är lika lätt att träna som en hund av utpräglad bruksras. En vattenhund lär fort och därmed ledsnar den fort. Man måste därför vara utrustad med en stor portion tålamod och humor om man vill nå långt med sin hund inom de olika bruks- eller lydnadsgrenarna. 

Jag har gjort en ny kategori här i bloggen där jag kommer att skriva och lägga ut bilder på olika raser. Först ut är en utav mina favoritraser Portugisisk Vattenhund och det inlägget dyker upp imorgon runt kl 12.00 :)

Denna bok är nyast i vår boksamling den är skriven av den världskända Norska älghundsuppfödaren Patricia Craige Trotter. Det ska bli riktigt intressant att läsa den!

Har någon av er läst den? I så fall, vad tyckte ni om den?

Scott och Svea ska ställas ut i Österbybruk på lördag så jag är hemma hos mamma nu och ska snart stoppa in Svea i duschen nu så att hon blir ren och fin :) På söndag ska jag sitta ringsekreterare så jag har fullt upp i helgen, men det dyker upp några tidsinställda inlägg.

Här är några bilder från förra fredagens bad, då lät jag Svea torka ute i valphagen med handukar på marken för att sedan snabbt föna den sista fukten ur pälsen. Jättesmidigt! Men det går ju inte idag.. Inte i det här regnet...

Efter utställningen i lördags stannade vi till på en jättesöt tomatodling. Det var en vanlig familj som odlade och sålde tomater. Dem lämnar dörren öppen så att vem som helst kan komma in och plocka på sig tomater sedan lägger man pengarna i en skål. Dem hade alla möjliga sorters tomater och dem var toppen goda!

Vi hämtade ju våra nya halsband i Hässleholm från Anna Lycksäter och jag är toppen nöjd! Dem blev precis så som jag förväntat mig om inte ännu lite bättre !

Så nu har Cleo ett nytt ljusblått och ett gammalt ljusrosa halsband, Svea har ett nytt lila och ett gammalt rött halsband och Florian har ett nytt grönt och ett gammalt svart/guldigt halsband. Fast jag kommer nog låta dem låna varandras också, det är ju kul att variera lite ! :)

Besök hennes hemsida: woff.se


De nya halsbanden.


De gamla halsbanden.

Jag, Linnéa och mamma börjar vår resa mot Hässleholm med ett glatt humör. Mamma är glad över den nya gpsen som hon införskaffat i veckan och visar glatt upp alla funktioner. Den hittar överallt, man kan till och med gå eller cykla med och man kan prata med den och den fattar vad man säger. Låter ju toppen och vi försöker alla prata med gpsen. Resan är toppen ända tills gpsen helt plötsligt ändrar rutt och ber oss svänga av E4an. Mamma är tveksam men gpsen ska ju ha rätt så vi lyder den och svänger av. Vägen ser oroväckande liten ut och mindre blir den. Jag och Linnéa sitter och skrattar åt mamma som nyss berättat om hur bra den här gpsen skulle vara. Och ännu mer skrattar vi när asfaltsvägen övergår till att bli en grusväg!



Till sist kommer vi ut på en asfaltsväg:


Sen åker vi förbi gubben som man ska vinka till, för annars får man otur!


Och därefter Svista Värdshus eller Svinstia Värdshus som jag trodde att det hette när jag var mindre och inte riktigt kunde läsa...


Vi närmar oss Uppsala


Vi stannar och rastar hundarna på ett jättefint ställe med utsikt över vattnet


Vi åkte förbi ett Quarter stuteri och hästgalna som vi är åkte vi extra sakta förbi


Därefter var vi framme i Vingåker och då hade vi inte tid för att fota något utan då var det shopping dags! Vi fick inte med oss så mycket kläder, men desto mer skor... Hela 11 par skor blev det tillsammans! Är det billigt så är det ! :)

Väl framme i Kristiansstad och hos Anna Westling träffade vi hennes söta "Nike" Farmarens Nonesuch därefter bjöd Anna på en jättegod paj och sedan somnade vi mätta och belåtna.


Nike

Det var verkligen en dag fylld av kaos igår... Resan hem från Hässleholm gick bra men trötta var vi! Jag sov riktigt länge på morgonen och vaknade inte förrän runt 11. Då var hundarna kissnödiga så jag slängde på mig kläderna för att gå ut på en riktig långpromenad. Florian var helt galen då Cleo löper och Svea hade världens överskottsenergi så jag går ner till fotbollsplanen för att låta tjejerna springa av sig. Då kommer en tjej med en ung springerspaniel tik som mina tjejer direkt springer och hälsar på, strax därefter kommer en tjej med en ung staffordshire bullterrier tik. Ägarna tycker att det är kul att dem ska leka, men jag försöker lugna ner mina hundar som blir lite väl stressiga och även Florian som har fullt upp med att hålla koll på Cleo i röran.

Mitt i allt börjar Florian skrika och jag har inte en aning om varför. Först tänker jag att han bara töntar sig för att jag håller fast honom men eftersom att han inte slutar skrika förstår jag snabbt att så är inte fallet. Jag rabblar upp flera olika orsaker och sjukdomar så som getingstucken, brutet ben, diskbråck, förtöjt ledband mm. Tills jag ser att jag ser av Sveas koppel hänger efter Florians ena baktass. Jag lägger honom lugnt ner och han slutar äntligen skrika.

De andra hundägarna hjälper mig att se över vad som har hänt medans jag håller i Florian. Då är det så att spännet på kopplet sitter fast i huden mellan de främsta trampdynorna. Han måste haft maximal otur och trampat på spännet så att det låses upp. Vi försöker få bort spännet men det sitter riktigt ordentligt fast och vi får inte bort det då det gör jätteont för honom.

Så jag måste åka till veterinären, men eftersom att jag inte har någon bil ringer jag den som jag alltid ringer när livet är kaos, nämligen mamma. Men hon svarar först inte, så jag fortsätter att ringa om och om igen, tillslut svarar hon men då är hon på jobbet och lägger pipeline på en patient så hon kan omöjligt komma. Så jag ringer Linnéa som enligt mamma ska vara hemma med bilen, jag ringer både hem och till hennes mobil men inte svarar hon. Börjar bli något otålig och tänker att hon ligger säkert och sover... Så jag ringer min pojkvän och tänker att han kan väl i alla fall komma och hjälpa till att gå hem med Svea och Cleo. Men inte heller han svarar! Tänk att ingen kan svara i telefon när man verkligen behöver dem!

Jag pratar med de andra hundägarna och berättar att ingen svarar. De kan inte heller hjälpa till för dem har inte heller tillgång till någon bil så jag gör mig redo för att ta taxi. Jag lämnar Florian med en av hundägarna medan jag springer hem med tjejerna och samtidigt försöker jag att ringa Linnéa och tänker att hon får fan vakna nu. Hon svarar äntligen och jag får fram att hon måste komma till fotbollsplan nu för det är kaos. Nåt mer fattar hon inte men eftersom att hon har legat i badet så slänger hon på sig kläder och tar med hela telefonkatalogen med nummer som vi ska ringa om det är kaos.

När jag kommer tillbaka till fotbollsplan har jag lugnat mig något när jag ser att Florian fortfarande ligger stilla så att han inte har kommit lös och gjort skadan värre. Men han är sten cool och ligger helt stilla. Linnéa kommer snart och jag får förklara för henne vad som har hänt, eftersom hon trodde att han hade fastnat i cykeln och inte kom loss. Så vi bär tillsammans in honom i bilen och kör mot veterinären. Veterinären tar emot oss direkt och vi bär in Florian till ett rum där han får lugnande.

Då kommer vi på att vi måste ju betala veterinären så Linnéa hoppar in i bilen för att åka till sjukhuset för att hämta mammas kontokort. Men eftersom att hon lägger pipelines så kan inte hon komma ut förrän en halvtimme så då tar Linnéa saken i egna händer och åker och växlar sina pengar från Grekland.

Florian sköter sig jättebra och sover lugnt medans veterinären pillar bort spännet från Florians tass. Det hade inte gått hål, men den satt fast ordentligt och det är lite rött och svullet. Vi ska smörja in med lite hydro kortisonsalva för att minska svullnad och förebygga eksem. Florian har varit litte groggy under dagen, men han haltar inte särskilt mycket och nu en dag efter när han sovit ruset av sig så är han lika pigg som vanligt och han är fullt medveten om att Cleo löper.

En tusenlapp för veterinärkostnaden är ingenting i jämförelse med lyckan att ha en frisk hund.

Har ni varit med om ett koppelspänne fastnat på ett liknande sätt?

Jag har varit med om det en gång tidigare då min hunds koppel fastnade i min kompis hunds ljumske, det var också kaos men allt löste sig och det är en helt annan historia som ni nog inte orkar höra på! ;)


Florian mår bra nu :)


Det här är det dumma spänne som satt fast i Florians tass.

Idag grattar vi Farmarens Give me Five "Oliver" med matte Camilla Karlsson som har avlagt ett godkänt anlagsprov i viltspår!

Många grattis kramar från oss!


Oliver med lillmatte Amanda
Foto: Litbild, Camilla Karlsson

Florian är hunden du inte glömmer i första taget. Det menar jag verkligen, det går inte att glömma honom. För att
han gör allt för att bli sedd och om han tycker att han inte blir tillräckligt mycket sedd eller ompysslad då gör han det klart för dig genom att vifta på hela kroppen, gnälla, skälla, hoppa, buffa...

Han är en krävande och aktiv hund som verkligen vill arbeta. Han förvånar mig ständigt med att vara otroligt lättlärd. Han är en fröjd att arbeta med och den bästa vän man kan ha!

Florian älskar det mesta, han älskar mig, han älskar dig och han älskar alla andra. Han älskar att åka på hunduställningar och han älskar Agility. Han älskar att ligga i soffan och gosa och han älskar att springa brevid cykeln. Han älskar att leka med sina kompisar, men det han älskar mest av allt det är pinnar. Desto större desto bättre! Det ska helst vara en riktig stock! När han är med sin stock, då är han totalt okontaktbar... Han skäller på sin stock, biter, morrar för att stocken är för tung... När han väl fått ett bra grepp om stocken, då springer han runt med stocken samtidigt som han skäller. Fråga mig inte hur man kan skälla samtidigt som man har en stor stock i munnen, men Florian han kan han!

Florian är en svart Bearded Collie hane, född 29/4-07.

Stamtavla:

Prinsessan Cleo är precis allt vad en prinsessa ska vara. Hon är lite extra fin i kanten, ska ha bästa sovplatsen, sitta närmast matte och utnyttjar alla som kommer innanför dörren. Antingen så vill hon ha något att äta så då sätter hon sig så fint och plockar fram sin tigga blick som ingen kan motstå. Eller så vill hon bli klappad så då smyger hon försiktigt ner sitt huvud i någons famn och puffar lite på armen.

Men Cleo är inte alltid så fin i kanten, speciellt inte när vi är ute och går. Katter är nämligen det bästa Cleo vet, så fort hon får syn på en katt då ska det skällas och hon börjar studsa som en gummiboll. Upp och ner, upp och ner... Men det som Cleo nog tycker om ännu lite bättre, det är att rulla sig! Helst i något riktigt mysigt så som lera eller värsta scenariot bajs...

Cleo har också den här otrolig förmågan att kunna stänga av hörseln. Helt plötsligt så hör hon ingenting, som när vi är på promenad då kan Cleo gärna strosa iväg en bra bit från oss andra och hon tänker inte komma tillbaka förrän hon är klar... Men så fort det är något på gång i köket, jaa då funkar hörseln alldels prima.

Cleo är en sandfärgad, Bearded Collie tik född 10/6-01.

Meriter:

Utställning: CIB SE NO FI EE U CH

Godkänt vallanlagsprov

SBCs allroundplakett brons

Stamtavla:

Mitt namn är Mathilda Sandberg, född 1991, bor i en lägenhet i centrala Gävle med min pojkvän Sonny och våra tre hundar Florian, Cleo och Svea. Jag utbildar mig till Ekonomiingenjör på Högskolan i Gävle och en stor del av min fritid tillbringas tillsammans med hundarna. Jag har alltid haft ett stort hundintresse och man kan nog säga att jag är mer eller mindre född i valplådan.

Min mormor, Maine Lundell har alltid haft ett stort  hundintresse och hon har fött upp Bearded Collies sedan 1965 och Norwich Terrier sedan 1986 under kennel namnet Farmarens. Min mamma, Charlott Sandberg och min moster, Ulrica Göransson delar mormors hundintresse och dem driver idag tillsammans Farmarens kennel. Därför är jag och min lillasyster Linnéa Sandberg den tredje generationen som är aktiv inom kenneln.

Mamma har alltid tagit med mig och min lillasyster på hundutställningar och det var det bästa vi visste. Om det var någon helg som hon åkt ensam, ja då hade hon två tjuriga ungar när hon kom hem...

Min första debut i Barn med Hund var på en Bearded Collie special i Varberg då var jag 5 år gammal. Och det hade jag verkligen tjatat till mig... Mamma som tyckte att jag var lite för liten gav till slut upp och lät mig gå in med världens snällaste tik Farmarens Evening Eureka "Ella". Jag är tveksam till om jag ens kunde se över hunden, men jag visste hur man skulle göra. Ett stadigt grepp i huvudet, flytta ben och sen springa runt i ringen.

I dem spåren har det gått, jag och min lillasyster fick snart börja hjälpa till att visa i uppfödargrupper och när vi växte ur barn med hund började vi istället tävla i Junior Handling.

Min första Junior Handling tävling var på Lilla Stockholm för domaren Cindy Pettersson och jag tävlade med vår staffordshire bullterrier tik "Siri" Sunstaffs Oh so smart.

Höjdpunkterna under min Junior Handling karriär:
2006 var året som min handling karriär tog riktig fart. Jag tävlade då med min första alldeles egna hund "Monty" Memorylanes A Place in The Sun. De året blev vi 3a på listan över vinstrikaste Junior Handler i Sverige. Det ledde till att jag kvalade till Sveriges landslag och fick åka till Norge och de Nordiska mästerskapen i Junior Handling. Jag blev tilldelad att visa en normalstor långhårs tax och det gick så bra att det svenska laget vann guld. Samma år vann jag och Monty även Ungdoms-SM vilket leder till att jag fick äran att representera Sverige på Europa Vinnarutställningen i Zagreb, Kroatien.

År 2008 blev jag 4a på listan över vinstrikaste Junior Handler i Sverige och blev uttagen till att delta i Sveriges landslag. Denna gång arrangerade Danmark de Nordiska mästerskapen i Junior Handling och jag blev tilldelad en Siberian Huskey. Det gick så bra att laget vann guld och jag vann den individuella tävlingen och titeln Nordisk Mästare 2008. Det blev den bästa tänkbara avslutningen på min Junior Handling karriär.

Nu när jag vuxit ur tävlingen har jag under våren 2011 utbildat mig inom Junior Handling och är nu examinerad Junior Handling domare. Jag är utbildad ringsekreterare och jobbar på de utställningar då jag själv inte visar hund. Jag har dömt några inofficiella utställningar och internationella Junior Handling tävlingar. Jag är just nu aktiv och är ledare på utställningsträningarna här i Gävle men även i Sandviken. Jag försöker även starta upp en träningsgrupp för både blivade och aktiva tävlande Junior Handlers.

Till vardags älskar jag och hundarna att gå på långa promenader i skogen eller längs någon äng. Någon gång i veckan brukar vi också ta en cykeltur tillsammans. Hundarna älskar att springa brevid cykeln!

Titt som tätt brukar vi även gå några viltspår och valla får.

Vi tillbringar också mycket tid på agility och rallylydnadsplanen där vi mest tränar för att det är roligt, men vem vet? Någon gång vågar vi kanske även tävla :)


 

Nu ska jag testa på att blogga och den här bloggen kommer att handla om mitt liv med mina tre underbara hundar Cleo, Florian och Svea. Kika in på presentationen för mer information!