Mathildas Hundar

... is a stupid assignment in book-keeping. It takes all my time, day and night. Hopefully I will be done today so I can start live again... ;)

Fråga: Rider du? om du gör det berätta när och vart, om du har egen häst eller medryttare eller ridskola? :) om du inte gör det varför läser du hästbloggar då?

Svar: Ja jag har ridit i hela mitt liv. Mamma tog med mig på en första ridtur när jag var 4 månader gammal och det är från henne som jag fått mitt hästintresse ifrån. Hon fick det i sin tur från min mormor och morfar som också hade ett stort hästintresse. Morfar hade travhästar och mormor red mycket på Blåstjärnan och med militärerna på I14 här i Gävle. Mormor och morfar flyttade till en gård där mormor födde upp hundar men tillsammans födde dem även upp några arabhästar. När jag och min syster kom till världen var inte hästverksamheten särskilt stor. På gården hade mormor ett ungt welsh mountain fuxsto som hette Primett, min moster hade ett fuxfärgat arabsto som hette Zelka och min mamma hade ett skimmel arabsto som hette La Ina.

På dessa hästar har jag och min syster fått lära oss att rida på. När jag och min syster kom upp i skolålder så insåg min familj att gården var alltför stor och krävande för oss att kunna sköta om. Gården, hästarna och andra djur såldes. Efter det började jag och min syster att rida på ridskola, Gävle Ryttarsällskap. Vi tillbringade mer eller mindre varje dag i stallet. Vi fick börja tävla på ridskolehästarna och jag tävlade en welsh cob/tinker valack som heter Nutte i dressyr upptill LA. Jag skötte om och red många av privathästarna i stallet. Jag har bland annat varit hästskötare åt Leif Hall och red hans häst Killigrews Emperess

Idag rider jag inte särskilt ofta alls då hundarna och skolan tar mycket tid. Men jag har vänner som snällt lånar ut sina hästar någon dag då och då. Jag har fortfarande ett stort hästintresse och någon dag då ska jag ha min egna gård med några hästar betandes i hagarna.

Nu är det äntligen helg! Och det märks ju här på bloggen. Ni är inte lika många som kikar in på helger och jag har ingen tid till att uppdatera. Men jag antar att ni är ute på äventyr med era hundar? ;)

Själv är jag upptagen med att umgås med familj och vänner. Hundarna har varit på en promenad nyss så nu ligger dem helt utslagna på golvet. Förstår inte hur dem kan sova när jag dunkar musik på högsta volym? Skulle inte vallhundar vara ljudkänsliga? Det har nog mina missat... ;)

Jag ska se till och försöka uppdatera med bilder och resultat från Högbo utställningen. Jag har även fått lite smarriga resultat från Åland idag som ni snart ska få reda på ;)

Men först ska jag nog dansa och sjunga till! ;)

PS. Rekord många blink smileys i det här inlägget eller...? ;) Haha...

Ordet kennel är ett väldigt laddat och negativt förknippat ord. Jag tror att många förknippar en kennel med många hundar sittandes i burar vars enda syfte är att producera valpar. Uppfödare vill bara tjäna pengar och dem bryr sig inte om hundarnas välmående.

Istället för att säga att vi driver en kennel, låter det bättre att säga vi har en uppfödning av hundar. Även fast det i Sverige innebär samma sak. Håller ni med mig?

I Sverige är det förbjudet att förvara hundar i bur och en kennel får inte ha ekonomisk vinst. Det finns mycket strikta regler för att förhindra att hundar behandlas felaktigt i Sverige. Men det finns fortfarande ett flertal länder i världen där det finns "riktiga kennlar" med hundratals hundar i avel där hundarna ej mår bra.

Jag ser inget fel med att ha en stor kennel, men det är endast om hundarna behandlas väl. En kennel bör uppfylla de obligatoriska kraven så som att hundarna behöver ha stora ytor att röra sig på både ute och inne. De ska dagligen ha vatten och mat. De ska vara friska och välvårdade. Men de kraven jag vill tillägga är att hundarna ska få daglig motion i form av promenader, de bör miljötränas och aktiveras på så sätt att dem får använda sitt huvud och de bör överallt vara älskade familjemedlemmar!

Det har spridits rykten om att våra hundar missköts och inte lever ett värdigt liv. Det har sagts att de förvaras i burar och kissar på tidningar. Uppfödare har varnat andra uppfödare och valpköpare från att köpa hund från oss.

Det gör riktigt ont i mitt hjärta när människor har misstankar om att våra hundar behandlas illa och jag hoppas verkligen att ni förstår att detta endast är rykten. 
 
Our dogs have and will always be highly loved familiy members!

Just nu sitter vi i bilen ett helt gäng och är påväg mot Högbo och dagens Bearded Collie special. Domare för dagen är Kim Evans. Det kommer bli en spännande dag på många sätt och vis.

Jag ska ställa Svea och Florian idag men sen har resten av gänget också med sig sina hundar. Så det kommer vara ett stort gäng av farmarhundar och farmarvänner!

Ses vi där? :)

I helgen är det Högbo och som tradition så träffas vi hela familjen med vänner och hundar. Mamma o pappas hus har blivit lite utav en "Bed and Breakfast" då vänner från olika delar av landet kommer för att hälsa på och ställa ut i Högbo. Anna Westling kom igår och idag kommer Wendy Hines från England. Ubbi och Sussi kommer även dem ikväll. Sen kommer Nina Löfgren med Florians son Magnus imorgon till Högbo. Självklart kommer även vi det "vanliga gänget", mamma, Ulrica, Carola, Linnéa, jag och även våra respektives följer med. Även min pojkväns mamma kommer för att vara med i hundyran.

Det kommer bli en riktig familjehelg där alla umgås tillsammans. Skrattar, snackar om struntsaker, äter god mat och bara njuter av livet!

Vi har plockat fram vårat gamla stora organgea tält så att alla ska få plats om vädret inte är på vår sida. Anna har tagit på sig rollen som kock och hon ska göra det hon är allra bäst på och det är att laga god mat! Lördag kväll ska vi öppna Champange flaskan som står i kylen med mottot: "Det finns alltid något att fira"

Alla glada är välkommna förbi tältet för att sprida glädjen vidare!

Visst låter det som en utmärkt plan för helgen?

Nu har jag och Florian suttit framför kameran för att visa upp några olika håruppsättningar som jag brukar göra på mina hundar. Det är inte alls lätt att sitta framför kameran och prata. Det känns ganska dumt egentligen och prata rätt ut i tomma luften. Florian har myror i brallan nu efter att ha suttit still så nu måste jag ut och gå en sväng med hundarna så får vi se om jag filmar lite mer sen :)

Gissa varför jag vaknade av i morse? 

Det var inte utav ringklockans alarm utan Florians eviga pipande och gnällande. Jag försökte att ignorera det genom att lägga kudden över mitt huvud. Men när jag hörde att kompost gallret ramlade i golvet förstod jag att han rymt in till Svea som löper. På en gång hoppar jag upp ur sängen och springer till köket för att förhindra att vi får inavlade små valpar. (Florians mormor är ju Ronja och Sveas mamma är Ronja = ej lyckat)

Efter det är jag klarvaken och kan inte somna om.

Så nu tycker jag att det är nog. Nu måste hon sluta löpa!

To my english readers! Google Translate isn't working very well. When I try to write that Svea is in season, they translate it to that Svea is running because the Swedish word means both running and that a bitch is in season. ;)

Det är fuktigt och blött ute vilket innebär att hundarna blir toviga dubbel så fort. Jag har inte haft tid att hålla efter i pälsen vilket inte alls är bra. Men nu ska jag åka hem till mamma och se till att hundarna blir skinande rena!

Jag har även tänkt att jag ska fylla på med fler inlägg i kategorin: Grooming and Care.

Vad tycks om att filma/knäppa kort/beskriva hur jag borstar, tvättar, fönar, klipper klor mm. på mina hundar?

I can proudly announce that I am now a "real judge"! I have experienced the good side of being a judge and now also the bad side of being a judge. When I finished judging Junior Handling, a parent to a young handler had a "talk" to me. He disliked the fact that I had judged two competitions within a short timeframe. I referred to the regulations for judges and told him that there isn't a rule against that. But if he would like to change that he could contact the Junior Handling committee or the Swedish Kennel Club. He said that he had talk to a member in the Junior handling committee and the County Club of Uppland, they were apperently pissed of at me. I talked to both of them and they told me that they were very sorry that I had to put up with that and they are not pissed of at me. It's more likely the other way around...

When I educated to being a Junior Handling judge they warned us that this is the kind of things that might happen, but they would always defend and support us. I'm happy that I'm the one who got the hard-hit. Because I can stand this and it won't tear me down. But I know a lot of people who don't want to judge Junior Handling because of the competitive parents. I understand why.

No wonder it's hard to keep young people in this industry, when this is the welcome you get.

Det är lätt att vara glad när sin hund vinner, men de gånger hunden inte vinner då har många svårt att bjuda på ett leende och säga grattis. För mig är det ganska svårt att förstå varför folk rusar ut ur ringen, rycker och sliter i hunden och ställer sig utan för ringen och snackar skit om vinnaren eller domaren. Det ser hemskt dåligt ut!

Jag har blivit uppfostrad till att man alltid är glad mot sin hund och medtävlande oavsett resultat. Jag går inte in i ringen för att vinna, utan jag går in i ringen för att få ett omdöme på min hund utav domaren. Jag bedömmer inte hur bra utställningsdagen har gått utifån vad domaren tyckte om min hund utan jag utgår utifrån hur väl hunden presterade. Om min hund skötte sig exemplariskt och gjorde allt som vi tränat på utmärkt, då är jag jättenöjd. Om min hund inte skulle ha skött sig lika bra i ringen, då vet jag precis vad jag behöver träna mer på och jag är fortfarande lika glad i min hund. Om min hund skulle vinna sin klass då är det en bonus och jag blir självklart väldigt lycklig.

Du som vet med dig att du inte är en särskilt bra förlorare, snälla försök dölja dina känslor! Svälj stoltheten och klistra på ett leende, ta i hand och säg grattis! Det är faktiskt bara en tävling, det är inte på liv och död.

Besökarantalet skjunker drastiskt under helgerna, kan det vara så att ni är på tävlingar? Jag gissar på att många av er här i Sverige är på Sofiero? Och vissa av er träffar jag nog idag i Gimo?

Har jag rätt? Var är ni andra som inte är i Sofiero och Gimo? :)


En bild på en rottweiler hane i Eskilstuna.

This day has been a happy day! That's good, I need that :)

I love judging Junior Handling! It's a lot of fun and I get to meet some high quality handlers! It's sad though we haven't got so many Junior Handlers in sweden anymore. Today there were only seven handlers in the competion...

One more reason to my happiness is that mum's "Brian" Potterdale Golddust has clear hips so now were planning which bitches he should mate... We have a few to choose from. Dolly needs to have her first litter soon, Svea havn't had a litter yet and then there is Sara and Smilla that had a litter last winter/spring. We need to plan how many litters there is possible for us to have and if there is possible for us to have a winter litter? It's hard to get Beardie puppies sold nowadays and especially in wintertime.

Please contact mum or Ulrica if you are interested in a puppy :)

Now I really need to relax, drink some tea and watch TV. I'm exhausted!

See you tomorrow! Take care!

Here's a cuddling puppy at Kennel Ramsgrove! Might get you to long for a puppy of your own?

Photo by Wendy Hines

Svea is in heat and Florian is very much aware of it. He whines and walks constantly towards and back. Our walks isn't as peaceful as they once were. I have to put a halter on him to manage him. He acts like a stallion and rears trying to come closer to Svea.

Svea is very tierd of him and even Cleo is, even tough she isn't the one that are in heat. Both of them growls at the sight of him.

Florian is feeling very sad for himself tough no one wants to be mated.

So please if you have a cute, willing Beardie bitch in heat, you are very welcome! Florians life would be much better... ;)

Handsome, huh?

Under hela min uppväxt så har jag fått frågan: - Ska du också bli domare som mamma, när du är stor?

Och jag har alltid svarat att ja det ska jag!

När jag blivit äldre och börjat visa mer och mer hund både i rasringen och Junior Handling ringen så har jag blivit ännu mer säker på att jag vill utbilda mig till domare.

För att jag har träffat på så många okunniga och osäkra domare, så att jag har nästan skämts. Värst har det varit i Junior Handling ringen då domare kommer in och förväntar sig att dem ska döma Barn med Hund. När dem märker att så är inte fallet utan detta är väldigt många duktiga handlers som tar detta på stort allvar. Då vet dem inte vad dem ska göra och eftersom att dem är inte utbildade så bedömmer dem utifrån småsaker istället utifrån helheten. T.ex. att en handler håller i kopplet två cm för långt eller att en annan handlers hund inte viftar på svansen konstant.

Det finns självklart liknande fall i rasringen då domarna inte har en aning och dömer utifrån vilken hund som har längst päls typ? Man riktigt ser hur svett pärlorna samlas i pannan och hur domaren vrider och vänder på sig. Förstår ni vad jag menar?


På Junior Handling domarutbildningen så frågade dem oss alla: -Hur du vill vara som domare?

Jag vill vara den glada, avslappnade domaren som får varje medtävlare att trivas i ringen och gå därifrån med ett leende oavsett resultat. Jag vill ses som en domare som är säker i sin bedömning och har stor kunskap. Varje beslut jag tar i ringen ska jag kunna motivera och jag ska förklara för de tävlande varför jag gjorde som jag gjorde. Jag älskar domare som håller öppna kritiker så att även de som sitter runt om ringen kan höra. Det vill jag kunna göra en dag.

Jag har höga krav på mig själv, men jag inser att med erfarenhet kommer kunskap. Så det ända jag kan göra idag det är att döma utifrån den kunskap jag har.

Jag ser att ni fortfarande kikar in på min blogg trots ett uppehåll nu, kul att ni är kvar! :) Bloggen kommer att bli mer aktiv och uppdateras mer nu. Jag hoppas att ni också kan bli lite mer aktiva! Ni får jättegärna lämna kommentarer och ställa frågor. Jag tycker det är så mycket roligare att blogga när ni är aktiva och att det blir lite diskussioner och samtalsämne.

Lämna jättegärna förslag på vad ni vill att jag ska skriva om! Vill ni se mer utav min vardag? Hur mitt liv ser ut utan hundarna? Hur jag bor? Eller vill ni att jag bara ska skriva om hundrelaterade saker?

Fråga: Hej. Jag och min man tog över en hund för 1 månad sedan. Han är en Amstaff/Rottis och han är 5 år. Dom som hade honom lagade alltid mat till honom. Så nu så har vi jätte stora problem att få honom att äta riktig hundmat. Vi har kastat jätte mycket pengar på olika foder och mat till honom. Han äter jätte dåligt. Tycker du att vi ska prova att ge honom shy feeder? Vi är jätte glada för alla tips som vi kan få.

Mvh Carina.


Mitt svar: Hej! Om jag vore er så skulle jag absolut testa att ge Shy Feeder. Jag skulle även testa att blanda lite matrester från er mat tillsammans med hans hundfoder. T.ex. blanda i resterna från köttfärssåsen eller korvstroganoffen. Jag har även hört att Icas hundfoder med kycklingsmak skulle funka på hundar med dålig aptit, man kan ju alltid testa? :)
 
Annars tror jag att i erat fall kanske den dåliga aptit kan bero på hela omställningen med flytten och ägarbytet? När vi flyttade så tog det lång tid för min hane att vänja sig och han hade då dålig aptit. Men när han vant sig med sin nya miljö så slappnade han av mer och fick tillbaka sin aptit.
 
Detta är mina tips, men jag är ingen expert och har ingen utbildning inom detta ämne så om du vill få mer kunskapsbaserade svar så ta kontakt med en hundfodersexpert.
 
/Mathilda


Har ni några fler tips och idéer till Carina hur hon kan få sin hund att äta bättre?