2012-05-28
15:47:22
Passitivitet
Det här med att en hund ska kunna slappna av i alla miljöer är något som jag tycker är väldigt viktigt. Men jag upplever att det är något som lätt glöms bort. Oftast är det en större fokus på att hunden ska vara alert under t.ex. ett träningspass och när du kommer till tävling så är hunden stressad och presterar dåligt eftersom att den ej kunnat slappna av under tiden ni väntade på er start.
Passitivitetsträning är inget som jag har lagt in i hundarnas träningsschema. De har av naturen lätt att slappna av oavsett miljö, men detta beror även på att passitivitetsträningen upprepas gång på gång i vår vardag.
De blir lämnade ensamma i lägenheten medan vi arbetar, jag väntar med hundarna utanför affären när sambon handlar, under ett träningspass så får hundarna vänta medan banan byggs om, vi träffar en av mina kompisar under en promenad och pratar, vi väntar tills bussen kommer, vi väntar på vår start på en tävling, jag åker bil till stallet och hundarna får vänta i bilen under tiden osv.
Jag behöver aldrig kommendera hundarna att dem ska gå och lägga sig, utan under dessa tillfällen så lägger hundarna sig alltid självmant till ro även om vi så vore på arlanda flygplats.
Det är viktigt att ha en på- och avknapp för att ha en sund hund!
Är passitivitet något som ni tränar på? Och hur tränar ni i så fall?
Det här med att slappna av, det kan lilla Fred!
Passitivitetsträning är inget som jag har lagt in i hundarnas träningsschema. De har av naturen lätt att slappna av oavsett miljö, men detta beror även på att passitivitetsträningen upprepas gång på gång i vår vardag.
De blir lämnade ensamma i lägenheten medan vi arbetar, jag väntar med hundarna utanför affären när sambon handlar, under ett träningspass så får hundarna vänta medan banan byggs om, vi träffar en av mina kompisar under en promenad och pratar, vi väntar tills bussen kommer, vi väntar på vår start på en tävling, jag åker bil till stallet och hundarna får vänta i bilen under tiden osv.
Jag behöver aldrig kommendera hundarna att dem ska gå och lägga sig, utan under dessa tillfällen så lägger hundarna sig alltid självmant till ro även om vi så vore på arlanda flygplats.
Det är viktigt att ha en på- och avknapp för att ha en sund hund!
Är passitivitet något som ni tränar på? Och hur tränar ni i så fall?
Det här med att slappna av, det kan lilla Fred!
Kommentarer:
#2:
Lotta Olsson
Ja, vi tränar passivitet ofta lite var som helst i olika miljöer. Hur ofta är lite olika men flera gånger i veckan i alla fall och det sker på samtliga av mina 4 hundar inget undantag. Lisa gillar det inte men hon får bara acceptera det och snart är det en vana. :o)
Kommentera inlägget här:
Hej, kul med kommentaren i bloggen om vallanlagstestet!
Tycker det är en intressant frågeställning då jag märkt att många tittar snett på det här med vallanlagstet, vilket jag tycker är jätte synd.
Nu till ämnet här i ditt inlägg :)
Jag har tränat passitivitet med Vajlo sen han var valp. Han har alltid varit en kelpie full med energi och jag fick redan börja göra saker som sökrutor och diverse "tuffa" tankenötar när han var 10v. Han ville bara jobba jobba och jobba och det fanns bara ett läge - fullt ös. (tills han somnade vill säga ;) )
Precis som är vanligt med vallhund som kelpie eller bc. så har dom ganska lätt till stress.
Vajlo är inget undantag och jag har verkligen fått jobba hårt med honom för att han ska förstå att det finns tillfällen där man inte gör något alls och att man måste kunna varva ner.
Dom svåraste situationerna för honom där han blivit stressad eller haft svårt att lägga sig ner och koppla av har varit när vi åkt hem till någon annan, när vi varit många i samma rum eller där det varit tung trafik, när det varit "rörigt" som tex i city och när man är ute (tex på sommaren på landet).
Så detta med att vara passiv och kunna ta det lugnt är nog faktiskt det jag lagt ner mest tid på i hans träning, vilket jag idag är så glad över att jag gjorde.
Jag har tränat detta på olika sätt för varje tillfälle.
Efter vi tränat eller busat, har jag satt mig/lagt mig ner i gräset och klappat honom lugnt och pratat lugnt med honom. Sedan lägger jag honom ner och vi går inte därifrån förrens hans energinivå har sjunkit markant. (detta gör jag fortfarande)
Sedan har jag utsatt honom för dom stressiga miljöerna och när vi är i en sån miljö har jag satt mig med honom på tex en bänk för att bara sitta där tills han tyckt att det är okej o lagt sig ner. Under denna period har det varit samma som ovan lungande prat och klappar.
Han kan fortfarande stressa upp sig i olika situatoner men har lärt sig att vända sig till mig för jag är den lugnande zonen för honom, och han kommer ur denna negativa stress så mycket lättare och snabbare än när vi började.
För ca 1½ år sedan kunde det ta uppåt mot en timme ibland längre än så innan han kom ur denna negativa stressen och man kunde börja hjälpa honom för att lugna ner sig. Men idag behövs det kanske bara några minuter och ibland knappt det.
Och han har inga problem med varken tung trafik eller all den röriga miljön mitt på stan, och när vi går hem till andra går han och lägger sig och kan koppla av.
Han har verkligen fått en bra av & på knapp tack vare denna träning och han kan verkligen gå från 0-100 på ett par sec, vilket är en väldigt bra egenskap. :)
Oj vilket inlägg det blev!
Har svårt att hålla mig kort ibland... ;)