Mathildas Hundar

Idag har vi haft riktigt härligt vårväder så jag passade på att ta ett träningspass med hundarna på fotbollsplan. Det kanske inte var helt optimalt att ta med alla eftersom att Amira löper och Florian vet precis vad det betyder. Men det gick faktiskt bra. Florian valde att stänga ute löptikstankarna och fokusera på träningen istället. Det är lite häftigt att han kan göra det faktiskt, träningen eller ja leksakerna är värda så himla pass mycket.

 

Idag var det extra mycket störning kring fotbollsplanen eftersom att någon hade fått för sig att tända eld på en sopcontainer. Polis, brandkår och massor av folk samlades runt containern och ett gigantiskt rökmoln la sig som ett täcke över fotbollsplanen där vi tränade. Äsch, bra störning tänkte jag och tränade vidare.

 

Amira fick idag träna på apporteringsövningen som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Det funkar ganska bra. Hon gjorde ett par klockrena apporteringar där hon springer ut, väljer snabbt ett föremål, griper och springer tillbaka till mig, men ibland funkar det inte alls. Hon glömmer liksom bort vad vi håller på med och jag vill ju att hon själv tar iniativet till att apportera för att få sin belöning utan att jag tjatar på henne. Så det är bara ett till bevis på att jag har "shapat" henne alldeles för lite. Så denna övning måste vi nöta ett tag till innan poletten trillar ner.

 

Däremot gör hon ställande under gång klockrent nu. Hon väntar in mitt kommando och ställer sig snyggt utan någon som helst tvekan. Jag varierade med att belöna henne genom att kasta godis till henne och att hon fick springa på extern belöning. Så denna övning kan vi utveckla vidare. Likaså fritt följ mellan benen. Det har blivit hennes favoritmoment och ett beteende som hon använder för att tigga med. Alla blir lika förvånade varje gång hon fullkomligen trycker sig in mellan benen på folk och stirrar på dem för att få sin belöning. Jag måste förklara för alla att jag har lärt henne det och ingen verkar förstå av vilken anledning man lär sin hund det, hehe. Hursom så kan hon numera gå längre sträckor med fint fokus och härlig attityd så jag har tänkt börja lägga på svängar och vändningar.

 

Hon fick även träna på inkallningsingången där jag varierade med att belöna med kamp på vänster sida och kastad boll rakt framåt. Hon gjorde flera fina ingångar på eget iniativ och jag utökade även avståndet mellan oss så att det blev mer likt en inkallning. Jag la även på kommandot "hit" när hon gjorde ingången för att börja döpa beteendet.

 

Florians största uppgift denna träning var att ligga still. Vi fokuserade alltså främst på platsliggningen och att han ska få en högre förväntan. Så jag gjorde som så att jag varierade tiden mellan ca 20-60 sekunder och att han efter varje lyckad repition fick springa på en leksak som jag antingen hade placerat ut eller som jag höll i. Ett tag så reste han sig flera gånger i rad så då valde jag att bryta träningen och ta någon utav dem andra hundarna under tiden. Lite "ajabaja-tänk", om du inte koncentrerar dig så får du inte träna utan då får du sitta och vara avundsjuk istället. Han kan behöva en liten tillsägelse ibland och han tar inte illa upp utan han anstränger sig bara ännu bättre nästa gång. Så i platsliggningsträningen så måste jag jobba både med att höja förväntan men även vara konsekvent och förklara att det inte är bra att resa sig upp. Det gäller att hitta en bra balans där.

 

Florian fick även träna lite kort på fjärrens sitt-ligg på avstånd, apportering med fokus på fart in och stadga i stå. Det gick bra men jag känner att det inte är av största prioritet. Tävlingssäsongen börjar närma sig och jag måste förbereda inför den. Så största fokuset måste ligga på platsliggningsträningen och tävlingsträningen.

 

Svea fick träna utställning och på att stå fritt. Jag hade inget utställningskoppel med så vi körde utan och det gick lika bra det. Hon var på bushumör och svansen viftade konstant, så vi varvade med att busa och springa för att direkt växla till att fokusera på att stå still. Jag lägger inte allt för stor vikt vid att tassarna ska stå perfekt utan jag vill att hon står med härlig attityd och att hon står med bakbenen väl utsträckta. Hon behöver inte alls stå särskilt lång stund utan jag leker fram allt. Bus -> stå -> bus -> stå -> bus. Risken är att om man bara nöter på att stå still under långa stunder så tappar hunden sin fina attityd och resning utan den står mest bara och hänger. Mitt motto är att det ska vara kul att stå still. Jag vill ha en hund som älskar att vara inne i ringen och jag vill att det även ska synas utåt.

 

Summa summarum: Väldigt nöjd med dagens träning och jag är framförallt så imponerad utav Amiras utveckling. Hon är så rolig att träna med och jag kan inte förstå att jag har fått en till träningsgalen hund. Så himla roligt!