Mathildas Hundar

Vi har äntligen fixat en hemsida, den är dock fortfarande under uppbyggnad men gå in och kika vettja!

 

 

Från första träningspasset med Ewa så kom vi fram till det här:

 

Linförighet: Bra attityd, utstrålning och han är väldigt uppmärksam på mig, men vi behöver träna på uthålligheten. Han var för dagen väldigt på g, allt var lattjo lajbans och han hade kul. Precis så som det ska vara! Men vi måste hitta en balans. Det ska vara lattjo lajbans men utan att det för det blir en massa flams som visar sig i glädjeskutt och bristande fokus. 

 

Att träna på: Jag kommer att fokusera på att jobba främst på uthålligheten. Jag ska bygga upp en förväntan, han ska gå fokuserad utan en massa flams och han ska veta att efter han varit fokuserad så blir det massor med bus! Men så fort buset är slut, då sträcker jag upp mig, går som en militär och då vet att han att det är fokus som gäller igen. Jag måste vara tydlig mellan när det är jobb, när det är bus och när det är vila. Variera ofta mellan hur lång tid det går mellan belöningarna. Ibland bara korta stunder och ibland längre stunder.

 

Tandvisning: Oj, oj. Det här var nog det svåraste momentet haha. Själva tandvisningen är inga problem, men att sitta still... Lycklig hund som älskar människor, inte en bra kombination...

 

Att träna på: Här får jag faktiskt lov att vara bestämd, han tar inte illa upp utav att jag säger åt honom att vet du vad nu ska du sitta still. Det gäller att mängdträna, hela familjen och alla vänner ska fram och kolla tänderna på honom och han SKA sitta still. När han sitter still, kom ihåg att berömma med ett lugnt och mjukt bra.

 

Läggande under gång: När matte var tydlig och inte flamsade runt, då gick det riktigt bra. Ewa tyckte att vi hade ett snabbt läggande och att det såg lovande ut.

 

Att träna på: Jag måste fortsätta att varva med att använda handtecken och att vara utan, så att han blir ännu mer säker på vad "ligg" betyder. Blicken ska alltid vara rakt fram. Jag ska inte titta på honom när jag går tillbaka då det är större risk att han reser sig upp då.

 

Inkallning: En bra inkallning, inte mycket att klaga på faktiskt, woho!

 

Att träna på: Jag ska fortsätta att träna på stadgan, kalla in först efter fjärde, femte gången.

 

Ställande under gång: Det märks att detta är väldigt nytt, han blir osäker, vet inte riktigt vad stanna betyder, måste använda dubbelkommando och han vill inte riktigt stå still utan börjar vandra mot mig.

 

Att träna på: Träna som jag har gjort tidigare, från grunden, varva med handtecken och att köra utan. Belöna stadga och snabbt ställande. Kolla inte på honom på tillbaka vägen, när jag kommer tillbaka, beröm och klappa lugnt vid hans vänstra sida utan att han sätter sig ner. Belöna stadga i stå vid sidan.

 

Apportering: Ja, det märks att vi köpte apportbocken nyss. Han apporterar glatt men ställer sig upp, vill gärna kampa, när jag släpper apporten spottar han ut.

 

Att träna på: Träna på samma sätt som jag gjort tidigare, mot en vägg så han inte kan backa för att kampa och belöna för att han håller en längre stund. Träna korta stunder så han inte tröttnar.

 

Hopp över hinder: Nästan perfekt, Ewa skulle ha gett oss 9,5 poäng. Han sätter sig något snett, vilket Ewa sett att han gjort vid ett flertal gånger. Återkommer till det nedan.

 

Att träna på: Fortsätta att träna stadga. Kalla inte in förrän vid fjärde eller femte gången.

 

Platsliggning: Vi gjorde ingen plats denna gång, men vi nöter på med det och passar på att utnyttja alla tillfällen till att träna stadga i läggande.

 

Övrigt: Ewa var väldigt petig på positionen och förklarade att en sne position drar ner i varje moment. Vikten av att träna position är oerhört stor!

 

Även när jag tycker att han sitter rakt, så skrattar Ewa och säger: -Kolla på framtassarna, sitter han rakt?

 

Jag kollar och inser snabbt att nej, han sitter verkligen inte rakt.

 

Ewa sa direkt åt mig till att ta bort godiset, belöna mer med kamptrasan och ha verkligen inte godiset i högerhand eller höger ficka. Så fort jag tog bort godiset därifrån så sköt han inte ut rumpan längre. Så löjligt enkelt! Men matten känner sig lite handikappad utan en köttbulle i höger hand...

 

Börja om från grunden och led han in i fotposition med handen. Belöna bara när han sitter rakt! Och kom ihåg att belöna!!

 

Jag är många gånger otydlig utan att jag tänker på det. Om han sätter sig snett, så ber jag honom att sätta sig på nytt tills det blir rätt, men när han väl sitter rätt, då belönar jag honom inte. Belöna för sjutton när han gör rätt!

 

Ett till exempel på att jag är otydlig är att jag vid ett flertal gånger från sitt vid sidan, börjar gå men glömmer bort att säga fot. Han följer i alla fall snällt med. Men när jag ska lämna honom vid inkallningen då säger jag inte heller något och då chansar han på om han ska sitta kvar eller inte. Stackars hund. När jag väl säger något, då säger jag "stanna" vilket är samma kommando som jag har vid ställandet. Jag säger då de! Inte konstigt att han blir förvirrad!

 

Säg "stanna kvar" när du lämnar honom och "stanna" vid ställande!

 

Jag måste även bli tydligare med mina röstkommandon. Ändra tonläget på rösten och betona olika på olika kommandon. Sitt = ljus, snabb röst, Ligg = mörkare, snabb röst, Stå = stååååå, Fot = snabb och glad röst Stanna vid ställande = StannA, med betoning på sista A, osv.

 

Överhuvudtaget så måste jag bli mer tydlig med vad jag vill. Jag kan inte begära att han ska vara fokuserad när inte jag är det.

 

Japp, så allt detta ska jag tänka på tills vi träffas igen om två veckor. Haha, vilken tur att jag skrev ner det!

 

Bara att börja träna!

 

 

 

Nu har jag bestämt mig, nu jäklar ska vi debutera i lydnadsklass 1!

 

Jag är en sån person som vill prova på alla möjliga grenar som finns, just för att dem verkar vara så jäkla roliga! Jag har alltid tränat med hund, men aldrig tränat för tävling. När jag fick upp ögonen för rallylydnad så var vi en liten grupp utav nybörjare som tränade tillsammans. Jag har i hela mitt liv gått en agility kurs när jag var 10 år och en lydnadskurs över en helg förra vintern. That's it!

 

I jul satt hela familjen samlade och pratade en massa hundsnack. Min moster ville ha lite träningstips och rätt som det är frågar hon:

- Men, Mathilda hur har du lärt dig det här?

 

Ja du, jag har lärt mig själv det här. Jag har aldrig haft någon att fråga, jag har aldrig haft ett facit eller några riktlinjer att följa. Jag har provat mig fram.

 

Jag har alltid själv läst på om olika grenar, vad de innehåller för moment och sedan har jag själv klurat på hur man skulle kunna lära in momenten. Det har fungerat, men när jag förra vintern gick på en lydnadskurs, då fick jag flera "aha-upplevelser". Så små, enkla saker som gjorde en så himla stor skillnad. För någon annan så kanske det var basic saker som alla kunde, men för mig var det en helt ny värld!

 

Det har gjort att jag har bestämt mig för att om jag ska utvecklas och om vi ska kunna bli riktigt, riktigt bra på tävlingsbanorna. Då måste jag våga fråga! 

 

Det finns inga genvägar att ta, men det finns så mycket hjälp att få från så många kunniga människor.

 

För någon vecka sedan kom det in en kund i trimmet med en storpudel, allt eftersom vi pratade så kom det fram att denna dam har varit lydnadsinstruktör och tävlat i många år med sina hundar. Jag blev otroligt imponerad och sa att jag också skulle vilja våga mig ut på lydnadsbanorna. Och hon svarar: -Vad är det som gör att du inte vågar det? Vad är det värsta som kan hända?

 

Hon erbjöd sig att hjälpa mig med lydnaden. Sagt och gjort, en vecka senare så träffades vi och hon sa att nu ska vi göra dig riktigt nervös. Nu ska jag kommendera dig precis som om det vore tävling. Jodå, visst gjorde det mig nervös nog allt. Hundra tankar for genom huvudet, hur ska jag hålla kopplet? kommer han gå med mig även fast jag inte säger nåt? hur ska jag stå? vart ska jag titta? kommer han sitta still nu?

 

Men det gick bra!  Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra! 

 

Vi har gjort upp en träningsplan som jag ska träna efter och om 2 veckor igen så sätts det på prov under Ewas granskande ögon. Är ni intresserade utav att se min träningsplan?

 

Det känns så himla skönt att äntligen ha hittat någon som kan lydnad, svara på alla mina dumma frågor och faktiskt även träna mig inför min tävlingsdebut som Ewa säger ska bli av första april. Aprilskämt eller ej, det återstår att se...

 

Helt underbart att en helt okänd människa, erbjuder sig att lägga ner tid och energi bara för att hjälpa mig. Jag tror det behövs. Helt plötsligt så känns inte den där lydnadsstarten lika otäck...

 

Nu jäklar kör vi!!