Mathildas Hundar

Nu har jag bestämt mig, nu jäklar ska vi debutera i lydnadsklass 1!

 

Jag är en sån person som vill prova på alla möjliga grenar som finns, just för att dem verkar vara så jäkla roliga! Jag har alltid tränat med hund, men aldrig tränat för tävling. När jag fick upp ögonen för rallylydnad så var vi en liten grupp utav nybörjare som tränade tillsammans. Jag har i hela mitt liv gått en agility kurs när jag var 10 år och en lydnadskurs över en helg förra vintern. That's it!

 

I jul satt hela familjen samlade och pratade en massa hundsnack. Min moster ville ha lite träningstips och rätt som det är frågar hon:

- Men, Mathilda hur har du lärt dig det här?

 

Ja du, jag har lärt mig själv det här. Jag har aldrig haft någon att fråga, jag har aldrig haft ett facit eller några riktlinjer att följa. Jag har provat mig fram.

 

Jag har alltid själv läst på om olika grenar, vad de innehåller för moment och sedan har jag själv klurat på hur man skulle kunna lära in momenten. Det har fungerat, men när jag förra vintern gick på en lydnadskurs, då fick jag flera "aha-upplevelser". Så små, enkla saker som gjorde en så himla stor skillnad. För någon annan så kanske det var basic saker som alla kunde, men för mig var det en helt ny värld!

 

Det har gjort att jag har bestämt mig för att om jag ska utvecklas och om vi ska kunna bli riktigt, riktigt bra på tävlingsbanorna. Då måste jag våga fråga! 

 

Det finns inga genvägar att ta, men det finns så mycket hjälp att få från så många kunniga människor.

 

För någon vecka sedan kom det in en kund i trimmet med en storpudel, allt eftersom vi pratade så kom det fram att denna dam har varit lydnadsinstruktör och tävlat i många år med sina hundar. Jag blev otroligt imponerad och sa att jag också skulle vilja våga mig ut på lydnadsbanorna. Och hon svarar: -Vad är det som gör att du inte vågar det? Vad är det värsta som kan hända?

 

Hon erbjöd sig att hjälpa mig med lydnaden. Sagt och gjort, en vecka senare så träffades vi och hon sa att nu ska vi göra dig riktigt nervös. Nu ska jag kommendera dig precis som om det vore tävling. Jodå, visst gjorde det mig nervös nog allt. Hundra tankar for genom huvudet, hur ska jag hålla kopplet? kommer han gå med mig även fast jag inte säger nåt? hur ska jag stå? vart ska jag titta? kommer han sitta still nu?

 

Men det gick bra!  Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra! 

 

Vi har gjort upp en träningsplan som jag ska träna efter och om 2 veckor igen så sätts det på prov under Ewas granskande ögon. Är ni intresserade utav att se min träningsplan?

 

Det känns så himla skönt att äntligen ha hittat någon som kan lydnad, svara på alla mina dumma frågor och faktiskt även träna mig inför min tävlingsdebut som Ewa säger ska bli av första april. Aprilskämt eller ej, det återstår att se...

 

Helt underbart att en helt okänd människa, erbjuder sig att lägga ner tid och energi bara för att hjälpa mig. Jag tror det behövs. Helt plötsligt så känns inte den där lydnadsstarten lika otäck...

 

Nu jäklar kör vi!!