Mathildas Hundar

Årets stora dag är här. Nyårsafton.

 

Glitter, glamour, pompa, ståt och fyrverkerier.

 

Idag är det många hundar och djur som blir skrämda och ärrade för livet.

 

 

Själv så har jag nyss lämnat av hundarna hos mamma där dem får vara ikväll eftersom att sambon och jag ska bort på nyårsfirande och jag vill inte lämna dem ensamma i lägenheten.

 

Mina hundar har aldrig varit rädda på nyår och dem förknippar inte smällar till något negativt. Men dem har o andra sidan alltid varit i en trygg miljö. Dem har aldrig varit i en situation som dem inte klarar av och som dem blivit rädda av. Det anser jag är mitt jobb som ledare, att vara en trygg ledare som dem kan lita på i alla lägen, dem ska lita på att jag inte utsätter dem för någon fara.

 

Mina hundar har tillbringat varje nyår varit hos mamma med resten av flocken. De äldre hundarna agerar som trygga förebilder till valparna/unghundarna och det är ingen som är rädd på nyår. Vi rastar dem alltid kopplade på dagen och skippar kvällskissen för att dem inte ska utsättas för de värsta fyrverkerierna. Därefter får dem vara i sitt hundrum där korgar och två öppna bäddade burar står som vanligt i rummen, som även de är en trygghet. Radion är alltid på i hundarnas rum och även på nyår för att dämpa ljudet av fyrverkerierna. Man kan även täcka för fönstrena med gardiner, men det brukar vi inte göra då träd och buskar ger skugga. Vi stänger ingen dörr utan en grind skiljer hallen och hundrummet från varandra och dem hör våra röster och ljudet av tvn som vanligt.

 

Ha en trevlig kväll! Ta hand om er och era hundar, släpa inte med dem ut i vimmlet och fyrverkerierna som ofta kan liknas med en krigzon, det gör ingen som helst nytta. Våra fyrbenta mår bäst utav att vara hemma i sin trygga vrå en kväll som denna.

 

Gott nytt år!

 

 

 

Har ni sett vilken söt tomtenisse vi har i butiken och salongen?

Jag har fått önskemål om att berätta hur jag tränar mina hundar inför utställning. Jag tänkte börja förklara hur jag tränar hunden att stå.

 

Ett vanligt problem som jag stöter på titt som tätt, är hundägare som berättar att deras hund bara sätter sig ner när den ska stå och dem undrar hur dem ska lära sin hund att stå?

 

Då brukar jag alltid ställa en motfråga: Hur gjorde du för att lära den att sitta?

 

Allt som oftast brukar denne berätta sin historia och vi brukar komma fram till att denne har belönat när hunden sitter. Och jag förklarar att då gör vi på samma sätt nu, vi belönar hunden när den står.

 

Problemet brukar ligga i att man väntar allt för länge innan man belönar hunden.

 

Se det från hundens sida: Hunden står stilla ett tag men får ingen belöning, hunden minns att när den sitter ner då brukar den få belöning, så den sätter sig ner i hopp om att få belöning.

 

Det gäller att vara snabb med att belöna så att hunden förstår att den gör rätt.

 

Steg 1. Belöna hunden när den står stilla, om den ens så står stilla i endast en bråkdelssekund. Bry dig inte om hur den placerar benen.

 

När hunden förstått att den gör rätt när den står stilla i en bråkdelssekund så kan man gradvis dröja med belöningen. Låt hunden stå stilla i 3 sekunder belöna. Låt hunden stå stilla i 5 sekunder belöna. Låt hunden stå stilla i 10 sekunder belöna. Osv.

 

Kom ihåg att hunden alltid ska förstå att den gör rätt! Dröj aldrig med belöningen så länge att den börjar tveka. Då har du gått för fort fram och du är tvungen att börja om.

 

Nästa steg är att få hunden att placera sina ben rätt, men det förklarar jag i ett annat inlägg.

 

Ett gäng bilder på de senaste utställningskopplena vi har gjort. Se fler utav våra handgjorda och unika utställningskoppel på vår facebook sida.

 

 

Idag är vi vid beardies ringen. Jag ska ställa Svea och en hel drös med andra farmarhundar ska också ställas ut. Linnéa ska ställa ut sin norwich Kitty, Ulrica visar sin Sven och junioren Lisa som ägs utav Lotta. Carola har anmält sina två, Kerry i öppenklass och Lucy som debuterar i veteranklass. Och Lovie ska ställas utav sin husse Matz. Sen kommer årets överraskning!

 

Lottie, Farmarens Clear Round som bor hos Mia Löfgren ska ställas ut. Hon har inte visats tidigare men kommer bli en ny stark konkurrent om certen till championtiteln!

 

Detta kommer bli en bra dag! Vi har bunkrat upp med lussebullar, pepparkakor och glögg som vi ska fika på!

 

Idag jobbar jag som skrivande ringsekreterare i Junior Handling ringen. Stackars människor som ska försöka tyda min handstil...

 

Årets svenska mästare ska utses så det ska bli en spännande tävling att följa. Jag håller självklart tummarna lite extra för våra beardies tjejer!

 

Om ni är på mässan så måste ni absolut gå förbi ring nr 1 och se på unga duktiga handlers!

 

 

På söndagen händer en väldigt rolig grej som vi har hållt lite hemligt ett tag! En fullpälsad tik som aldrig visats på utställning kommer att debutera i öppenklass! Under följande år kommer hon att vara med i jakten av de eftertraktade certen och champion titeln.

 

 

Nu närmar det sig! Helgen vi alla väntat på!

 

Det ska bli riktigt kul att äntligen få vistas runt hundfolk igen! Ser framemot morgondagens arbete i Junior Handling ringen där SM pågår och söndagens utställning för rasspecialisten Janet Lewis, Kennel Potterdale.

 

Jag har kommit fram till att senast jag visade mina hundar eller någon annans hund för den delen var i Morokulien i somras. Snacka om att börja få abstinens!

 

Ja för nu är jag som tokig och planerar allt in i minsta detalj. Vad ska jag ha på mig, klänning eller kjol, diskret kavaj eller färgstark kavaj, vilket utställningskoppel ska jag ha ( lilla dilemmat då jag bara har sisådär hundra att välja mellan...), vilken nummerlappshållare ska jag ha, ska jag ha smycken i silver eller i guld.. Ja ni förstår...

 

Det var med andra ord FÖR längesedan jag ställde ut sist...

 

Hoppas Svea kommer ihåg hur man gör när man står och går...

 

Vi som bara har tränat en massa rallylydnad på senaste, vill ju inte att hon visar upp ett snyggt fotgående mitt bland utställningshundarna, då får vi ju skämmas ... ;)

 

 

Om ni ser mig så får ni gärna komma förbi och hälsa!

 

Och passa på att kika på våra handgjorda utställningskoppel. Vi har tagit med oss alla hundra!

 

 

Svar: Jag tycker ju självklart att min egen ras, en välskött och vacker bearded collie är bland det finaste att se på. Men om jag skulle välja en annan ras än min egen, så älskar jag att se en ring full utav afghaner. Det brukar alltid vara sån himla stämning runt ringen, publiken tjoar och applåderar och hundarna ser ut stortrivas utav uppmärksamheten. Dem för sig alltid med sådan stolthet och elegans!

 

Sedan har jag varit på Schäfer klubbens utställning och det, det var en upplevelse i sig. Väldigt imponerande och absolut något som alla måste se!

 

Men egentligen så tycker jag om att se på alla snygga hundar oavsett ras och speciellt ovanligare raser som man inte så ofta får se i Sverige.

 

 

Jag har inte förstått det här med att folk tror att det finns någon regel att alla utställningskoppel ska vara diskreta "för att inte störa helhetsintrycket" och blablabla. Jag spyr! Det är ju så himla tråkigt och förlegat!

 

Alla har svarta, vita, bruna eller beiga koppel. Punkt.

 

Det har syrran och jag tröttnat på! Vi vägrade vara tråkiga och började göra våra egna koppel! I enligt mig jäkligt snygga och fräcka färger!

 

Visst det kan vara snyggt att matcha hundens färg med kopplet, men det kan också vara snyggt att matcha din klädsel med hundens koppel och det kan vara snyggt att matcha en brun hund med orange, lila eller lime grön.

 

Think outside the box.

 

Våga vägra vara tråkig! Våga vara färg! Våga synas i ringen!

 

 

 

 

Varför är det så att folk går in med en otränad hund i en utställningsring, som varken kan stå eller gå ordentligt medan man aldrig skulle delta i en lydnadstävling med en otränad hund?

 

Att få hunden att stå stilla och trava ett varv kan tyckas vara det enklaste du kan lära en hund om du jämför med diverse olika konster en freestyle hund ska utföra.

 

Så varför lär man inte sin hund dessa baskunskaper innan man går in i en ring?

 

Om man tror att det inte räknas in i bedömningen så har man helt fel. Domaren bedömmer det den ser. Dem där få sekunderna du är i ringen och visar upp din hund, det är det domaren ser och om då hunden står som en kratta, då är det de som domaren ser.

 

Man betalar så mycket pengar för att vara några få sekunder i en ring för att få en bedömning, varför utnyttjar man då inte de sekunderna till max?

 

Lär hunden att stå ordentligt, gå ordentligt, träna på tandvisning och träna på att någon känner igenom hunden så att det inte blir något större problem på utställningsdagen.

 

Om du har tränat din hund inför varje moment i ringen ,då har du gett din hund de allra bästa förutsättningarna och då kan du vara nöjd med er insats! Oavsett om domaren tycker att din hund är världens fulaste eller världens vackraste!

 

 

 

 

 

Här kommer fortsättningen utav bilderna från bearded collie klubbens rallylydnadsdag. Nedan ser ni först Smilla(Farmarens Good Girl) med matte Linnéa, därefter Lucy (Farmarens Artful Andalucia) med matte Carola och sist Dollie (Farmarens Hallo Dollie) med matte Charlott.

 

Säg inte att en "utställningsbeardies" inte kan jobba. Här är beviset. Det behöver inte vara varken eller.

 

 

Klänningen check. Rött läppstift check. Lockat håret check. Klackskor check. Vinglas check. Vin check. Plockmat check. Vännerna på plats check. Kvällskiss med hundar i snöstorm check. Ett varsitt ben till hundarna check.

 

Ja då var jag redo! En härlig kväll tillsammans med vännerna väntar. Vi trotsar snöstormen och fredagsmyset.

 

Ja nu har det snart snöat konstant i en vecka och vi måste ha fått minst 1,5 m snö. Hundarna är som små lyckliga barn som studsar på stället och rätt som det är hoppar en av dem ner i en snöhög med en flygande, inte lika glad matte, efter i snöret.

 

Våra promenader är minst sagt händelserika eftersom att man knappt ser sin hand framför sig och är tvungen att pulsa i decimeter hög snö utan att egentligen ha den blekaste aning om var man är.

 

Och i och med detta snöväder (vägrar säga snökaos eftersom att det än så länge inte är värre än 98 (dubbelparantes för er som ej bor i gävle: det var närmare 3m snö, googla om ni inte tror mig)) så har jag inte tagit mig ut på någon långpromenad med hundarna och kameran. Även fast jag skulle vilja. Men jag tror att mamma inte blir så glad om jag förstör hennes kamera...

 

 

 

 

 

Klev upp 05.20, hundarna sover fortfarande, har tagit på mig femtioelva lager kläder, ska snart väcka hundarna för att gå på morgonkissen, för att sedan sätta mig i en bil med moster min för att köra långt i snöstorm. (Var kom den ifrån?) Hoppas dem har plogat vägen... (För det är verkligen inte en självklarhet, har dock inte packat snökedjorna, det kanske var dumt?) För att sedan resten utav dagen frysa häcken utav sig i ett ridhus och bedömma hundar.

 

Ja folk må kalla mig tokig, men jag tror det här blir en bra dag!