Mathildas Hundar

I förrgår kväll tog jag bilen ut till ett naturreservat i närheten för att ta en lite längre kvällskiss. Mitt i mörka skogen gick vi. Mötte inte en endaste människa, konstigt va? ;)

Florian hittade en pinne i vanlig ordning som han sprang runt med och skällde åt. Svea jagade honom och skulle ta pinnen. Cleo knatade på lugnt bakom mig. Jag började busa lite med Florian och Svea hakade på. Var påväg att ta pinnen ifrån honom, det tyckte han var lattjo lajbans och han svarar genom att kampa likt en galning. Jag hann nästan tänka "men släpp pinnen hund j*kel", men påminde mig själv om att det här är bra, det sa dem på lydnadskursen, så jag ska inte säga nej åt honom nu utan istället uppmuntra. Inte ens när han drog omkull mig i en snödriva så sa jag nej.

Helt plötsligt så var snälla, glada Florian borta och på andra sidan pinnen så fanns ett envist monster som vägrade släppa pinnen! Han lät som ett monster, betedde sig som ett monster och såg nästan ut som ett monster! Jag kampade med honom så där som jag sett de andra göra, löft upp pinnen ovanför midjan och höll kvar och tänkte att nu måste han väl ändå släppa. Öh nä. Min monster hund bara kollade på mig och tänkte: Nähe du matte, den här pinnen får du inte! Den här pinnen är min!

Jag gav upp och skrattade och tänkte att denna hund borde fan bli skyddshund. Om jag vore tjuv så skulle jag definitivt ha kissat på mig om jag såg en sån här monsterhund!

Har ni också sånna här söta monsterhundar?

 Tänk att pinnar kan vara så himla roliga? Längtar till sommaren när jag ser den här bilden...

Det var verkligen en dag fylld av kaos igår... Resan hem från Hässleholm gick bra men trötta var vi! Jag sov riktigt länge på morgonen och vaknade inte förrän runt 11. Då var hundarna kissnödiga så jag slängde på mig kläderna för att gå ut på en riktig långpromenad. Florian var helt galen då Cleo löper och Svea hade världens överskottsenergi så jag går ner till fotbollsplanen för att låta tjejerna springa av sig. Då kommer en tjej med en ung springerspaniel tik som mina tjejer direkt springer och hälsar på, strax därefter kommer en tjej med en ung staffordshire bullterrier tik. Ägarna tycker att det är kul att dem ska leka, men jag försöker lugna ner mina hundar som blir lite väl stressiga och även Florian som har fullt upp med att hålla koll på Cleo i röran.

Mitt i allt börjar Florian skrika och jag har inte en aning om varför. Först tänker jag att han bara töntar sig för att jag håller fast honom men eftersom att han inte slutar skrika förstår jag snabbt att så är inte fallet. Jag rabblar upp flera olika orsaker och sjukdomar så som getingstucken, brutet ben, diskbråck, förtöjt ledband mm. Tills jag ser att jag ser av Sveas koppel hänger efter Florians ena baktass. Jag lägger honom lugnt ner och han slutar äntligen skrika.

De andra hundägarna hjälper mig att se över vad som har hänt medans jag håller i Florian. Då är det så att spännet på kopplet sitter fast i huden mellan de främsta trampdynorna. Han måste haft maximal otur och trampat på spännet så att det låses upp. Vi försöker få bort spännet men det sitter riktigt ordentligt fast och vi får inte bort det då det gör jätteont för honom.

Så jag måste åka till veterinären, men eftersom att jag inte har någon bil ringer jag den som jag alltid ringer när livet är kaos, nämligen mamma. Men hon svarar först inte, så jag fortsätter att ringa om och om igen, tillslut svarar hon men då är hon på jobbet och lägger pipeline på en patient så hon kan omöjligt komma. Så jag ringer Linnéa som enligt mamma ska vara hemma med bilen, jag ringer både hem och till hennes mobil men inte svarar hon. Börjar bli något otålig och tänker att hon ligger säkert och sover... Så jag ringer min pojkvän och tänker att han kan väl i alla fall komma och hjälpa till att gå hem med Svea och Cleo. Men inte heller han svarar! Tänk att ingen kan svara i telefon när man verkligen behöver dem!

Jag pratar med de andra hundägarna och berättar att ingen svarar. De kan inte heller hjälpa till för dem har inte heller tillgång till någon bil så jag gör mig redo för att ta taxi. Jag lämnar Florian med en av hundägarna medan jag springer hem med tjejerna och samtidigt försöker jag att ringa Linnéa och tänker att hon får fan vakna nu. Hon svarar äntligen och jag får fram att hon måste komma till fotbollsplan nu för det är kaos. Nåt mer fattar hon inte men eftersom att hon har legat i badet så slänger hon på sig kläder och tar med hela telefonkatalogen med nummer som vi ska ringa om det är kaos.

När jag kommer tillbaka till fotbollsplan har jag lugnat mig något när jag ser att Florian fortfarande ligger stilla så att han inte har kommit lös och gjort skadan värre. Men han är sten cool och ligger helt stilla. Linnéa kommer snart och jag får förklara för henne vad som har hänt, eftersom hon trodde att han hade fastnat i cykeln och inte kom loss. Så vi bär tillsammans in honom i bilen och kör mot veterinären. Veterinären tar emot oss direkt och vi bär in Florian till ett rum där han får lugnande.

Då kommer vi på att vi måste ju betala veterinären så Linnéa hoppar in i bilen för att åka till sjukhuset för att hämta mammas kontokort. Men eftersom att hon lägger pipelines så kan inte hon komma ut förrän en halvtimme så då tar Linnéa saken i egna händer och åker och växlar sina pengar från Grekland.

Florian sköter sig jättebra och sover lugnt medans veterinären pillar bort spännet från Florians tass. Det hade inte gått hål, men den satt fast ordentligt och det är lite rött och svullet. Vi ska smörja in med lite hydro kortisonsalva för att minska svullnad och förebygga eksem. Florian har varit litte groggy under dagen, men han haltar inte särskilt mycket och nu en dag efter när han sovit ruset av sig så är han lika pigg som vanligt och han är fullt medveten om att Cleo löper.

En tusenlapp för veterinärkostnaden är ingenting i jämförelse med lyckan att ha en frisk hund.

Har ni varit med om ett koppelspänne fastnat på ett liknande sätt?

Jag har varit med om det en gång tidigare då min hunds koppel fastnade i min kompis hunds ljumske, det var också kaos men allt löste sig och det är en helt annan historia som ni nog inte orkar höra på! ;)


Florian mår bra nu :)


Det här är det dumma spänne som satt fast i Florians tass.

Florian är hunden du inte glömmer i första taget. Det menar jag verkligen, det går inte att glömma honom. För att
han gör allt för att bli sedd och om han tycker att han inte blir tillräckligt mycket sedd eller ompysslad då gör han det klart för dig genom att vifta på hela kroppen, gnälla, skälla, hoppa, buffa...

Han är en krävande och aktiv hund som verkligen vill arbeta. Han förvånar mig ständigt med att vara otroligt lättlärd. Han är en fröjd att arbeta med och den bästa vän man kan ha!

Florian älskar det mesta, han älskar mig, han älskar dig och han älskar alla andra. Han älskar att åka på hunduställningar och han älskar Agility. Han älskar att ligga i soffan och gosa och han älskar att springa brevid cykeln. Han älskar att leka med sina kompisar, men det han älskar mest av allt det är pinnar. Desto större desto bättre! Det ska helst vara en riktig stock! När han är med sin stock, då är han totalt okontaktbar... Han skäller på sin stock, biter, morrar för att stocken är för tung... När han väl fått ett bra grepp om stocken, då springer han runt med stocken samtidigt som han skäller. Fråga mig inte hur man kan skälla samtidigt som man har en stor stock i munnen, men Florian han kan han!

Florian är en svart Bearded Collie hane, född 29/4-07.

Stamtavla: