Mathildas Hundar

På lördag så ska jag döma en inofficiell utställning i Hudiksvall. Mycket roligt! Jag trivs som domare men det är alltid lite pirrigt! Jag har fått PMet inför helgen och ser att jag har fått hundar ur grupp 1 och 8. Vallhundsgruppen är ju min grupp så den känner jag mig säker på och grupp 8 raserna är inte så långt ifrån beardiesen faktiskt.

Jag har fått riktigt höga siffror på långhårs collie vilket är väldigt roligt då det faktiskt är en ganska ovanlig ras idag. Desto ovanligare är det med att få ett gäng Beauceron, Gos D'atura Catalá samt en Chodský Pes och en Kuvasz. Vet ni hur dessa raser ser ut, utan att googla? ;)

Följande dagar kommer tillbringas till att läsa rasstandarder och skriva egna kommentarer/stödord.

Är det någon av er som kommer vara på plats i Hudik förresten? :)

Australian Shepherd 3
Bearded Collie 2

Beauceron 3
Belgisk Vallhund/Tervueren 1
Briard 1
Chodský Pes 1
Collie, Långhårig 9
Gos D'Atura Catalá 3
Kuvasz 1
Shetland Sheepdog 7
Welsh Corgi Cardigan 1
Gordon Setter 1
Amerikansk Cocker Spaniel 1
Cocker Spaniel 5
Flatcoated Retriever 8
Golden Retriever 14
Labrador Retriever 6
Nederlandse Kooikerhondje 1
Nova Scotia Duck Tolling Retriever 1
Perro De Aqua Espangol 1
Portugisisk Vattenhund 1
Welsh Springer Spaniel 1

En bild från sist när jag dömde. Jag delar ut rosetten till min runner up Junior Handler i leriga Högbo i år.

I can proudly announce that I am now a "real judge"! I have experienced the good side of being a judge and now also the bad side of being a judge. When I finished judging Junior Handling, a parent to a young handler had a "talk" to me. He disliked the fact that I had judged two competitions within a short timeframe. I referred to the regulations for judges and told him that there isn't a rule against that. But if he would like to change that he could contact the Junior Handling committee or the Swedish Kennel Club. He said that he had talk to a member in the Junior handling committee and the County Club of Uppland, they were apperently pissed of at me. I talked to both of them and they told me that they were very sorry that I had to put up with that and they are not pissed of at me. It's more likely the other way around...

When I educated to being a Junior Handling judge they warned us that this is the kind of things that might happen, but they would always defend and support us. I'm happy that I'm the one who got the hard-hit. Because I can stand this and it won't tear me down. But I know a lot of people who don't want to judge Junior Handling because of the competitive parents. I understand why.

No wonder it's hard to keep young people in this industry, when this is the welcome you get.

Under hela min uppväxt så har jag fått frågan: - Ska du också bli domare som mamma, när du är stor?

Och jag har alltid svarat att ja det ska jag!

När jag blivit äldre och börjat visa mer och mer hund både i rasringen och Junior Handling ringen så har jag blivit ännu mer säker på att jag vill utbilda mig till domare.

För att jag har träffat på så många okunniga och osäkra domare, så att jag har nästan skämts. Värst har det varit i Junior Handling ringen då domare kommer in och förväntar sig att dem ska döma Barn med Hund. När dem märker att så är inte fallet utan detta är väldigt många duktiga handlers som tar detta på stort allvar. Då vet dem inte vad dem ska göra och eftersom att dem är inte utbildade så bedömmer dem utifrån småsaker istället utifrån helheten. T.ex. att en handler håller i kopplet två cm för långt eller att en annan handlers hund inte viftar på svansen konstant.

Det finns självklart liknande fall i rasringen då domarna inte har en aning och dömer utifrån vilken hund som har längst päls typ? Man riktigt ser hur svett pärlorna samlas i pannan och hur domaren vrider och vänder på sig. Förstår ni vad jag menar?


På Junior Handling domarutbildningen så frågade dem oss alla: -Hur du vill vara som domare?

Jag vill vara den glada, avslappnade domaren som får varje medtävlare att trivas i ringen och gå därifrån med ett leende oavsett resultat. Jag vill ses som en domare som är säker i sin bedömning och har stor kunskap. Varje beslut jag tar i ringen ska jag kunna motivera och jag ska förklara för de tävlande varför jag gjorde som jag gjorde. Jag älskar domare som håller öppna kritiker så att även de som sitter runt om ringen kan höra. Det vill jag kunna göra en dag.

Jag har höga krav på mig själv, men jag inser att med erfarenhet kommer kunskap. Så det ända jag kan göra idag det är att döma utifrån den kunskap jag har.

Mitt namn är Mathilda Sandberg, född 1991, bor i en lägenhet i centrala Gävle med min pojkvän Sonny och våra tre hundar Florian, Cleo och Svea. Jag utbildar mig till Ekonomiingenjör på Högskolan i Gävle och en stor del av min fritid tillbringas tillsammans med hundarna. Jag har alltid haft ett stort hundintresse och man kan nog säga att jag är mer eller mindre född i valplådan.

Min mormor, Maine Lundell har alltid haft ett stort  hundintresse och hon har fött upp Bearded Collies sedan 1965 och Norwich Terrier sedan 1986 under kennel namnet Farmarens. Min mamma, Charlott Sandberg och min moster, Ulrica Göransson delar mormors hundintresse och dem driver idag tillsammans Farmarens kennel. Därför är jag och min lillasyster Linnéa Sandberg den tredje generationen som är aktiv inom kenneln.

Mamma har alltid tagit med mig och min lillasyster på hundutställningar och det var det bästa vi visste. Om det var någon helg som hon åkt ensam, ja då hade hon två tjuriga ungar när hon kom hem...

Min första debut i Barn med Hund var på en Bearded Collie special i Varberg då var jag 5 år gammal. Och det hade jag verkligen tjatat till mig... Mamma som tyckte att jag var lite för liten gav till slut upp och lät mig gå in med världens snällaste tik Farmarens Evening Eureka "Ella". Jag är tveksam till om jag ens kunde se över hunden, men jag visste hur man skulle göra. Ett stadigt grepp i huvudet, flytta ben och sen springa runt i ringen.

I dem spåren har det gått, jag och min lillasyster fick snart börja hjälpa till att visa i uppfödargrupper och när vi växte ur barn med hund började vi istället tävla i Junior Handling.

Min första Junior Handling tävling var på Lilla Stockholm för domaren Cindy Pettersson och jag tävlade med vår staffordshire bullterrier tik "Siri" Sunstaffs Oh so smart.

Höjdpunkterna under min Junior Handling karriär:
2006 var året som min handling karriär tog riktig fart. Jag tävlade då med min första alldeles egna hund "Monty" Memorylanes A Place in The Sun. De året blev vi 3a på listan över vinstrikaste Junior Handler i Sverige. Det ledde till att jag kvalade till Sveriges landslag och fick åka till Norge och de Nordiska mästerskapen i Junior Handling. Jag blev tilldelad att visa en normalstor långhårs tax och det gick så bra att det svenska laget vann guld. Samma år vann jag och Monty även Ungdoms-SM vilket leder till att jag fick äran att representera Sverige på Europa Vinnarutställningen i Zagreb, Kroatien.

År 2008 blev jag 4a på listan över vinstrikaste Junior Handler i Sverige och blev uttagen till att delta i Sveriges landslag. Denna gång arrangerade Danmark de Nordiska mästerskapen i Junior Handling och jag blev tilldelad en Siberian Huskey. Det gick så bra att laget vann guld och jag vann den individuella tävlingen och titeln Nordisk Mästare 2008. Det blev den bästa tänkbara avslutningen på min Junior Handling karriär.

Nu när jag vuxit ur tävlingen har jag under våren 2011 utbildat mig inom Junior Handling och är nu examinerad Junior Handling domare. Jag är utbildad ringsekreterare och jobbar på de utställningar då jag själv inte visar hund. Jag har dömt några inofficiella utställningar och internationella Junior Handling tävlingar. Jag är just nu aktiv och är ledare på utställningsträningarna här i Gävle men även i Sandviken. Jag försöker även starta upp en träningsgrupp för både blivade och aktiva tävlande Junior Handlers.

Till vardags älskar jag och hundarna att gå på långa promenader i skogen eller längs någon äng. Någon gång i veckan brukar vi också ta en cykeltur tillsammans. Hundarna älskar att springa brevid cykeln!

Titt som tätt brukar vi även gå några viltspår och valla får.

Vi tillbringar också mycket tid på agility och rallylydnadsplanen där vi mest tränar för att det är roligt, men vem vet? Någon gång vågar vi kanske även tävla :)