Mathildas Hundar

Hela hösten har Amiras träning varit inriktad på ett mål: tävlingsdebuten.

 

I september skrev jag ett inlägg där jag radade upp exakt hur vi låg till i alla moment och nu tänkte jag att det är dags att följa upp. Har vi utvecklats något sen dess?

 

För det första så känns det som att puckoperioden ÄNTLIGEN har börjat gå över. För en månad sedan skrev jag ett inlägg där jag var så otroligt frustrerad över att vi bara bråkade med varandra under alla träningar. Jag gick runt som en tjatande morsa och påpekade allt hon inte fick göra och Amira betedde sig som värsta tonåringen och tog varenda chans till att göra något hon inte fick göra. Egentligen så har denna puckoperiod kommit till och från under hela sommaren men den eskalerade verkligen under hösten då hon totalt slog dövörat till och bara drog efter andra roligare saker.

 

Jag har jobbat stenhårt den senaste månaden på att hitta tillbaka till oss och börja arbeta som ett team. Träningen har flyttat inomhus vilket jag tror är en stor hjälp för oss eftersom att det inte är lika mycket fart och fläkt störningar inomhus som utomhus. Jag har backat bak i träningen på vissa plan medan jag har utmanat henne lagom på andra plan. Vi har jobbat på att hitta ett lugn och en balans i träningen även fast jag vill att hon ska ha energi och förväntan. Jag har ändrat på mig och mitt sätt att vara för att det ska passa henne så bra som möjligt och jag tycker att det börjar ge resultat. Vi har inte haft någon som helst konflikt på jag vet inte hur länge som helst. Jag har upptäckt att när hon blir triggad utav någon häftig störning så har hon flera gånger valt att söka upp mig för att få belöning. Precis så som jag vill ha det! Det känns så himla skönt att vi har hittat tillbaka till den härliga känslan och att vi har kul på träning. Stor klapp på axeln till mig själv från mig själv.

 

Men hur ser det ut med momenten?

 

Fria följet finns det fortfarande en hel del att jobba med och så är det ju alltid. Men i det stora hela så är det tävlingsbart. Totala sträckan är inget konstigt, vänster svängar, höger svängar, språng marsch och vändningar på stället är allt introducerat och tävlingsbart. Men det jag fokuserar på just nu är att få mer tryck och pondus i fria följet. Jag upplever att hon ibland blir lite tveksam/eftertänksam och såsar på en aning bakom. Jag har under en tid nu fokuserat på att hitta en lugn koncentration vilket har gett resultat, men nu måste jag höja henne lite till. Jag har blivit lite inspirerad av alla klipp på mallar som trampar på med härlig attityd och har börjat köra med boll i armhålan. För att få upp henne lite mer och det tycker hon är ascoolt så det ska jag fortsätta med ett tag. Det ska kännas lätt, enkelt och urhäftigt att gå fot. Högersvängar och helt om ska jag belöna upp mer för att få henne mer med mig genom svängarna, ibland halkar hon efter där.

 

Parallellt med detta så tränar jag på att hon självständigt ska söka sig in i fotposition. Jag vill ha lite mer fart och jävlar annamma in till fotposition. Sedan vill jag ha en snärtigare bakdelskontroll och jag vill att hon ska börja använda den mer i fotgåendet överlag och inte bara i vänstersvängarna. Tanken är att träna mer med targets som vi går till för att göra vändningar på samt fortsätta med samma tänk från fot mellan benen. Jag ska även jobba mer med att gå åt sidled och bakåt för att hon verkligen ska behöva engagera bakdelen. Jag vill att hon ska tycka att det är ashäftigt med bakdelskontrollen så att när det kommer en vänstersväng i fria följet så ska hon känna yes, där satt den!

 

Sitt under marsch är tävlingsklart dock behöver vi jobba mer med att hon fäster blicken framåt, men det är inte prio 1 just nu. Inkallning och hopp över hinder är även de tävlingsklart. Ibland blir ingångarna för vida och ibland brister stadgan så det måste vi fortsätta arbeta med.

 

Apporteringen har gjort stora framsteg. Fröken vet numera att man kan göra två saker samtidigt och hon ser inte längre apporten som en leksak utan faktiskt som en uppgift. Ingången behöver vi dock arbeta mer på då hon gärna sätter sig snett eller lite bakom med apporten i mun. Jag hade även önskat lite mer fart in efter upphämtet men det är ingenting jag fokuserar på alls. Jag tror att Amira bara behöver bli mer trygg på sin uppgift för att de sista bitarna ska trilla på plats.

 

Fjärrdirigeringen har även den gjort stora framsteg. För två månader sedan hade hon nyss lärt sig att göra fjärren med mig ståendes precis framför och nu gör hon den på fullt avstånd. Det känns dock väldigt nytt och behövs befästas mer innan det är tävlingsbart.

 

Sedan måste alla moment självklart sättas in i tävlingssammanhang och där har vi en del pusselbitar kvar att hitta. Jag måste fundera på hur jag ska värma upp henne på bästa sätt, hur får jag henne att hålla ihop på bästa sätt, hur ska jag belöna på tävlingsplan, är en belöning en hjälp eller en stjälp?

 

Vi ska se till att tävlingsträna en gång i veckan där jag ibland kedjar ihop fler moment och där jag ibland bara belönar en ingång på plan. Vissa gånger belönar jag i kedjorna och vissa gånger gör jag det inte. Vissa gånger utsätter vi oss för störningar och andra gånger inte.

 

Men prio nummer 1 är att Amira ska lyckas varje gång. Hon ska känna sig som en kung på tävlingsplan.