Mathildas Hundar

I förrgår kväll tog jag bilen ut till ett naturreservat i närheten för att ta en lite längre kvällskiss. Mitt i mörka skogen gick vi. Mötte inte en endaste människa, konstigt va? ;)

Florian hittade en pinne i vanlig ordning som han sprang runt med och skällde åt. Svea jagade honom och skulle ta pinnen. Cleo knatade på lugnt bakom mig. Jag började busa lite med Florian och Svea hakade på. Var påväg att ta pinnen ifrån honom, det tyckte han var lattjo lajbans och han svarar genom att kampa likt en galning. Jag hann nästan tänka "men släpp pinnen hund j*kel", men påminde mig själv om att det här är bra, det sa dem på lydnadskursen, så jag ska inte säga nej åt honom nu utan istället uppmuntra. Inte ens när han drog omkull mig i en snödriva så sa jag nej.

Helt plötsligt så var snälla, glada Florian borta och på andra sidan pinnen så fanns ett envist monster som vägrade släppa pinnen! Han lät som ett monster, betedde sig som ett monster och såg nästan ut som ett monster! Jag kampade med honom så där som jag sett de andra göra, löft upp pinnen ovanför midjan och höll kvar och tänkte att nu måste han väl ändå släppa. Öh nä. Min monster hund bara kollade på mig och tänkte: Nähe du matte, den här pinnen får du inte! Den här pinnen är min!

Jag gav upp och skrattade och tänkte att denna hund borde fan bli skyddshund. Om jag vore tjuv så skulle jag definitivt ha kissat på mig om jag såg en sån här monsterhund!

Har ni också sånna här söta monsterhundar?

 Tänk att pinnar kan vara så himla roliga? Längtar till sommaren när jag ser den här bilden...