2013-01-23
11:32:58
Fritt följ
Det första jag ville ha hjälp med under lydnadslägret var fritt följ:
Jag berättade att jag tycker att Florian ofta lätt tappar koncentration och blir lite loj. Han går gärna lite efter mig och inte med den energin jag vill ha. Jag fick gå ett varv och jag började så som jag alltid brukar göra, försöka busa upp honom lite, börja gå och under tiden jobbar jag hela tiden för att få honom att behålla fokus på mig genom att prata och uppmuntra konstant.
Det första instruktören, Lotta Hagström sa är att: Det är hunden som ska jobba för att gå med dig, inte du som ska jobba för att hunden ska gå med dig.
Och jag tror att jag skrattade rätt ut, för hon prickade så himla rätt utan att jag hade tänkt på det så var det ju just så det var. Jag jobbar för att han ska gå med mig.
Jag berättade att när vi har tävlat rally så har det alltid gått ganska bra i början men desto närmare slutet på banan desto mer tappar han fokus och desto mer jobbar jag genom att prata och klappa i händerna som en dåre...
Och det är ju egentligen inte så konstigt, om jag babblar på och försöker vara tokrolig hela tiden, så tröttnar ju hunden tillslut på allt mitt tjat. Och det vill man ju såklart inte, men jag har aldrig vetat att det finns ett annat sätt att träna på.
Direkt började hon peka och ändra på små saker som jag aldrig ens tänkt på att jag har gjort. Varje gång jag belönar honom med godis så ger jag honom en godis bit. Jag för min hand till hans mun. Detta gör ju att han inte behöver jobba för att få godiset utan istället måste han nästan stanna upp för att äta godiset = jag belönar att han går saktare.
Istället så skulle jag låta honom jobba för godiset (såklart). Istället för att ge honom godiset, så skulle han ta godiset. Jag sänker alltså handen en bit framför honom och forsätter att gå, ökar farten lite och för handen framåt så han är tvungen att springa framåt för att ta godiset = jag belönar för att han går snabbare.
Därefter skulle jag testa att arbeta på detta sättet. Hon ville att jag först skulle busa och leka med honom för att sedan direkt bli "sådär stel och konstig" en kort stund och om han då går fot bra, klicka och ge godis framför för att sedan bli överdrivet glad och tjoa och busa!
Och om han gjorde framsteg! Helt plötsligt hade jag en lydnadshund som gick fot klockrent! Så himla häftigt!
Jag tror att alla skrattade när jag utbrast: Vad har hänt?! Var det bara så här löjligt enkelt?!
Jag blev löjligt glad och stolt, nästan så att jag blev lite tårögd. Duktiga, duktiga hund!
Nu ska jag sluta att babbla och uppmuntra konstant, stackars Florian måste ju ha fått skavsår i öronen!
Taggar:
florian,
fritt följ,
lydnad;
Kommentarer:
#3:
Anna igen
Ja visst. Samtidigt som de nya reglerna ger avdrag för om du går "onormalt". Det är väl en hint till de som anammat en militärisk stil. Vet att väktare har en tendens att gå med armarna långt utanför kroppen i någon stel konstruktion. Hunden blir därefter :) Gå lätt och ledigt och hunden ska tycka att du är VÄRLDENS roligaste - det är det som är tjusningen. Det ska inte vara så enkelt alltid :) För det är ju det som är ledarskap - inte militäriskt egentligen utan att hunden ska älska och följa mig med glädje - som din instruktör sa: det är hunden som ska be om din uppmärksamhet :) Lång kommentar men det här är något jag brinner för och jag är så glad att fler "joinar" "oss" :D
Svar:
Mathilda
Kommentera inlägget här:
Ja det är det jag tycker är tjusningen med tävlingslydnad - det är svårt men det är också hunden som ska jobba och inte du :) Den ska älska det (och det går) trots att man går som en militär. Uthållighetsträningen är det häftigaste ... "När kommer belöningen?! Nu? Nähä. Nu då?!" Det kommer att gå galant :)