Det här är så typiskt mig. Halva fodersäcken utanför fodertunnan. Inte precis första gången det händer heller...
... är detta ett tecken på dräktighet mån tro?
Gästrikemästare: EUCH USCH Kaylen's The Piano Man
Runner up: NOUCH SEUCH NOV-11 NORDJV-11 Potterdale Golddust
Trenden är bruten. De senaste sex åren har våra hundar vunnit titeln årets Gästrikemästare hela fem gångar. Först ut var Bill, därefter blev det ett års uppehåll innan Cleo vann, därefter vann Florian, Scott och Dollie.
Därför kändes det faktiskt ganska skönt att lämna över vandringspokalen till en ny gästrikemästare och glatt stå på andra plats.
Årets domare var Natalja Nekrosiene. Vilket Linnéa faktiskt hade gissat rätt på!
Ikväll är det gästrikemästaren, länets vackraste hund ska utses utav en hemlig domare och i vanlig ordning så försöker vi gissa vem som ska döma detta år. Det blir nog som alltid en trevlig kväll!
Temat för i år är prickigt. Så jag tänkte klä ut mig till Pongo! Smart va? ;)
Sista delen utav bilderna från vårvinter promenaden.
I förrgår kväll tog jag bilen ut till ett naturreservat i närheten för att ta en lite längre kvällskiss. Mitt i mörka skogen gick vi. Mötte inte en endaste människa, konstigt va? ;)
Florian hittade en pinne i vanlig ordning som han sprang runt med och skällde åt. Svea jagade honom och skulle ta pinnen. Cleo knatade på lugnt bakom mig. Jag började busa lite med Florian och Svea hakade på. Var påväg att ta pinnen ifrån honom, det tyckte han var lattjo lajbans och han svarar genom att kampa likt en galning. Jag hann nästan tänka "men släpp pinnen hund j*kel", men påminde mig själv om att det här är bra, det sa dem på lydnadskursen, så jag ska inte säga nej åt honom nu utan istället uppmuntra. Inte ens när han drog omkull mig i en snödriva så sa jag nej.
Helt plötsligt så var snälla, glada Florian borta och på andra sidan pinnen så fanns ett envist monster som vägrade släppa pinnen! Han lät som ett monster, betedde sig som ett monster och såg nästan ut som ett monster! Jag kampade med honom så där som jag sett de andra göra, löft upp pinnen ovanför midjan och höll kvar och tänkte att nu måste han väl ändå släppa. Öh nä. Min monster hund bara kollade på mig och tänkte: Nähe du matte, den här pinnen får du inte! Den här pinnen är min!
Jag gav upp och skrattade och tänkte att denna hund borde fan bli skyddshund. Om jag vore tjuv så skulle jag definitivt ha kissat på mig om jag såg en sån här monsterhund!
Har ni också sånna här söta monsterhundar?
Tänk att pinnar kan vara så himla roliga? Längtar till sommaren när jag ser den här bilden...
En till sak som jag fick lära mig under lydnadshelgen, var fördelen med att ha en hund som har ett föremålsintresse och en stor vilja att kampa. Jag har tidigare alltid bara belönat med godis och aldrig med leksak. Jag har tyckt att det har varit lite krångligt att släpa på en leksak, men har typ använt leksak för att alla andra gör det, haha.
Men att belöna med en leksak är vissa gånger mycket mer effektivt än att belöna med godis. Jag fick förklarat för mig att godis är dämpande och bra att använda vid t.ex. platsliggning medan leksaken är peppande och bra att använda vid t.ex. inkallningar.
Florian har alltid haft ett väldigt stort föremålsintresse och jag har tyckt att det har varit jobbigt. Han har varit så het på leksaker så han nästan har blivit som besatt, han har inte sett något annat än leksaken och skulle till varje pris ta leksaken. Jag har inte sett det positiva med detta utan har istället försökt träna bort det. Jag har mutat honom med leksaker som han inte fått ta och istället belönat med godis.
När jag nu under lydnadshelgen såg fördelarna med att ha en hund med stort föremålsintresse så förstod jag att jag mer eller mindre gjort helt fel. Dags att börja om och uppmuntra lek och kamp med leksak.
Under den helgen så tränade jag väldigt mycket på det. Varken jag eller Florian har ju kampat förr, så vi fick tipset att leka mycket. Kasta leksaken och busa. Och jo, visst förstod han vitsen efter ett tag men han har ändå varit lite frågande, får jag verkligen göra så här matte?
Stackars hund, kan inte vara lätt att veta vad man vill utav dem varje gång.
Men häromdagen så visade Florian sin rätta sida. Han kampade som ett riktigt monster!
Men mer om det i ett annat inlägg!
Florian = monster = sant?
Idag blir jag ett år äldre, närmare sagt 22 år. Lite firande har det blivit i helgen med fika med familj och senare fest med vänner. Idag så firar jag och min sambo antagligen med att käka på resturang och gå på bio. Lite vardagslyx så där på en måndag! Det måste man få ha!
Jag fotade lite bilder under lydnadshelgen, kan ju inte precis påstå att de är utav bästa kvalité men jag vill visa dem i alla fall, för det är inte ofta man får se duktiga beardisar som verkligen kan det här med lydnad! Oftast är jag ensam beardiesägare ute på tävlingsbanorna.
"Jag har en fråga. Hur gör du när du tränar dina hundar? Du har ju tre stycken och jag undrar då om inte hundarna blir typ avundsjuka eller liknande, helt enkelt, hur gör du så att det går runt?"
Svar: Jo visst blir hundarna avundsjuka på varandra när vi tränar allra helst när vi tränar agility. Men jag brukar göra det enkelt för mig och alltid ta ut hundarna och träna en och en. Om vi är på klubben så får dem andra sitta i bilen och vänta medan jag tränar klart, då ser dem inte när jag tränar med den andra hunden och då behöver dem inte bli avundsjuka eller stressa upp sig.
Hoppas det var svarade på din fråga!
Hur gör ni andra när ni tränar med era hundar? Lämnar ni dem också i bilen eller hur gör ni?
Jag hittade en del ovisade bilder från norwich terrier specialen i somras. Dessa bilder är försök till att fånga en avels och uppfödargrupp utav min mormors goda vän, Renée, Cobbys Kennel. Jag tror vi var säkert fem stycken fotografer som försökte fånga detta gäng på bild! Det är inte lätt att försöka få ett gäng norwichar att stå stilla samtidigt...
Alla hjärtans dag, dagen som ska tillbringas med nära och kära, ja först ska vi jobba hela dagen, efter det så är planen att gå en lite längre promenad med våra älskade fyrbenta därefter så lyxar sambon och jag nog till det med att köpa lite max och däcka i soffan framför en bra film! Det får duga!
Vad gör ni idag?
Under lydnadshelgen så fick jag lära mig en för mig ny metod: konkurrensleken, som instruktör Åsa Lindberg kallade den.
Den går ut på att man trissar upp hunden och leker med den för att sedan kasta en godis eller en leksak och tävla mot varandra vem som tar belöningen först. Om hunden är långsam så hinner jag ta den. Om hunden är snabb så hinner den ta den.
Detta fick jag använda under fritt följ eftersom att jag tycker att Florian lätt tappar fokus på mig, men om han tappade fokus så kastade jag helt enkelt iväg en belöning och eftersom att han inte var fokuserad på mig så hinner jag springa före honom och ta belöningen. Vilket gör att hunden till nästa gång blir ännu mer fokuserad på mig eftersom att han vet att jag snart kommer kasta iväg en belöning och då jäklar gäller det ju att man är beredd annars hinner ju hon ta den innan mig! När hunden är fokuserad och slänger sig snabbt efter belöningen så ska man låta hunden vinna, men så fort Florian förstått vad leken gick ut på så var det totalt omöjligt för mig att ta belöningen även om jag så skulle ha velat det!
Denna metod fungerade super bra på Florian och jag kunde gå "stel som en pinne" i något som kändes som en evighet med en taggad lydnadshund vid sidan. Det var en så jäkla häftig upplevelse! Och jag blev även denna gång löjligt stolt över min underbara hund!
Har ni provat denna metod? Vad är era erfarenheter?
Leken kan liknas med när hundarna leker jaga, då konkurrerar dem med varandra för att komma först fram.
Tänk va löjligt glad man kan bli över att sin hund har spytt! Kanske, kanske finns det något som ska bli valpar i Sveas mage. Visst tycker jag att hon nog alltid har blivit lite tröttare, lite lugnare, ätit lite sämre och lite annorlunda överlag. Små, små skillnader som kan vara små tecken på dräktighet, men vem vet? Det kanske är önsketänkande från min sida!
Hoppas på att få se små svea bebisar om en månad och fem dagar...
Här kommer andra delen från vår promenad. Jag fotade runt 500 bilder så ännu fler bilder kommer ni att få se, jag måste bara sålla ut och redigera mina favoriter först.
Jag tycker verkligen hundarnas glädje över att få springa tillsammans syns genom bilderna. Tänk att dem kan tycka att det är så himla roligt? Att bara springa. Springa så snabbt som det bara går.
Alldeles perfekt vårvinter väder hade vi under vår promenad i helgen. Vi åkte ut till en äng som brukar vara folktom men denna dag var det både skidåkare, skotrar och andra friluftsmänniskor ute. Dem måste nog fått en smärre chock när dem såg vår flock på strax över 10 hundar fara fram över ängarna. Folk är ju inte van med att se fler än typ två-tre hundar samlade...
Hundarna var hur som helst jätteduktiga och stannade hos oss trots att spännande skotrar for förbi i världens fart strax brevid. Dem sprang och lekte jaga under hela promenaden och väl hemma så tror jag nog att alla sov gott.
Idag ska vi åka ut till min moster för att träffas och käka lite tacos. Vi kommer antagligen ta en promenad längs skoterspåren med hundarna, så om vi kommer iväg i god tid så ska kameran få följa med!
Vad gör ni idag?
Fyra bilder på min mosters hund Sven från utställningen i Eskilstuna där han vann sitt andra cert!